En långvarig förkovring
Till att börja med är det lite irriterande att Google har fått för sig att detta är en skräppostblogg. Att vissa inlägg inte alltid är så meningsfulla är en sak, men att de klampar in och säger att den skall tas bort känns ändå lite hårt.
I lördags såg jag Malena. Vicen alltså. Tror jag. På cykel. Utanför mitt hus. Bara för att man är paranoid innebär inte det att...
Ytterligare ett väldigt trevligt besök har i alla fall ägt rum och olyckligtvis avslutats. Jag kan utan att tveka säga att kakformar i silikon gör underverk. Något som ger anledning till betydligt större tvekan är frågan om nollavstånd i simulerade data. Jag har gjort betydande ansatser till att formulera en metod för att avgöra om skattade avstånd är signifikanta eller ger utrymme för rörlighet. Under onsdagen landade jag i en metod, som gav det tydliga utfallet att nollavstånden verkligen är noll i data. Utsmetning med närmaste granne (under hypotes om att längre avsnitt utan information kondenserats till nollor plus enskilda markörer med högre värden) gav inte alls avsedd framgång, fallet med lågt värde eller noll får distinkt högre förklaringsvärde. För närvarande kan jag nog bara tolka det som att resultaten stämmer. Alltså går jag tillbaka till att försöka bekräfta dem med haplotypning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar