Salix

Det här skulle kanske kunna kallas en hälsoblogg. Jag uppehåller mig i alla fall en hel del vid min hälsa, eller mitt välbefinnande, i vidare mening, så varför inte. Låt oss därför dyka ned i de senaste händelserna. Hostan har fortsatt och jag har masat mig till jobbet mest för att kunna göra kaffe och smitta ned alla. I sammanhanget har jag väl gjort vissa ytterligare ansatser för att inte drabba övriga, men att någon gång ta initiativet att plocka ut ren disk gav mig samtidigt totalt sett ypperliga möjligheter.

I onsdags kväll upphörde nästan hostan. Så bra! Men, nej, för den ersattes av synfältsstörningar (traditionellt sett tunnelseende, nu snarare en störning i avsett fokus), allvarlig huvudvärk och vissheten om att denna typ av migränanfall (eller vad det nu är) närmast ofelbart leder till kräkningar. Jag tog mig i alla fall lite i kragen, cyklade hem, handlade på Maxi, åt rågsiktskakor jag köpt (aptiten påverkas radikalt av tillstånd som detta, både i volym och riktning), samt lade mig relativt omgående. Vid elvatiden vaknar man, förvirrad och med sprängande smärta vid vänster tinning. Jag kan medge att jag yrade och funderade över att det förmodligen inte fanns något någon kunde göra (att sjukvård, om det verkligen hade behövts, hade kunnat söva mig, kom jag aldrig fram till). Efter en stund vaknade jag till och kände salivansamlingen som förebådar kräkning vid denna typ av anfall.

Låt oss bara säga att jag inte tror att jag fick behålla särskilt mycket av de rågsiktskakorna. Och att jag fick duscha ur håret mer än en gång extra den kvällen.

Först tänkte jag att jag inte haft något anfall av denna typ sedan hösten 2000, då i centrala Stockholm, på pendeltåg hem och väl hemma efter att ha laget en "egen" hamburgare. Sedan kom jag på att jag ju faktiskt haft det vid Doktor Kosmos-spelning i en trång skivaffär, efteråt, på Centralen (tror i alla fall att det var skivaffärsspelningen och inte konserten). Försök själva att övertala en flickvän om att följa med er för att ni dels känner er tillräckligt hängiga för att inte klara er ensamma, och så hängiga (i betydelsen efterhängsna) att det är distinkt uttröttande. Jag minns inte helt säkert vare sig om jag kräktes eller hur det blev med hemresan, men lutar kanske åt Ja och Nej.

Slutligen kom jag ihåg Budapest i våras. Det tillfället hade dock inte lika tydliga tecken på huvudvärk. Dessutom är det på något vis lättare att ursäkta matsmältningsstörningar efter 24 h vakenhet med mycket Red Bull och en markant risk för hygienbrister. Jag tror aldrig att synen påverkades direkt då, så det skall som sagt kanske inte räknas.

(Flera tillfällen hemma och i skolan ca 98-2000 också, men men.)

På tisdagskvällen var det däremot kårfullmäktige. Fullmäktigeförsamlingen är galen och otacksam, men det är knappast några nyheter. Dessutom var vi i en sal i universitetshuset vars akustik och layout gör den rätt olämplig, enligt min mening. Att jag föredrar Ångström är kanske inte så förvånande.

På något vis finner jag det lite märkligt att styrelsen inte anser sig ha tid att sätta sig in i ett ämne, men inte heller då väljer att tro på motionärens ståndpunkt. Att ordförande är representant i ett organ, vars betydelse han själv betonar som centralt i argumentationen om motionen, men som sagt inte har tillräcklig uppfattning om verksamheten för att förstå vad motionen går ut på. Jag såg möjligen en förvånande nedlagd röst, men kan ha missat, eller någon som faktiskt insett att motionen skulle gå i kvav precis lika bra ändå.

Om patent och Open Access kom det i alla fall att stå ganska vettiga saker, åtminstone jämfört med vad det kunde ha gjort.

Idag blev jag även medlem i UF för att kunna lyssna på Ingvar Åkesson och delta i senare föredrag. Efteråt försökte jag reda ut konstig konfiguration på sp2dev, misslyckades, men insåg slutligen hur inloggningsproblemet med JForum egentligen hänger ihop. 42 steg framåt, 1 tillbaka.