Vår lilla Prouste

Jag har som sagt lyssnat på Ingvar Åkesson. Flera observationer kan göras. I grunden pratade han rätt bra, men det är dumt att fumla med en nyckelknippa (?) mot podiets yta.

Vissa saker kan dock förundra lite. Bland annat tillfrågades man om inköpet av ett nytt beräkningssystem. Åkesson meddelade att syftet, som alltid, var kryptografi (jag kanske nu kan berätta att man när jag PRAOade 98 var glada över att man sålt in ett nytt system till antingen FRA eller FOI, minns inte hundraprocentigt säkert). Frågeställaren verkade ändå vilja mena att det säkert var masslagring av trafik som var syftet. Ja, det lät som frågeställaren menade lagring och inte filtrering. Men Åkessons svar var relativt gott. Frågeställaren fortsatte dock med huruvida man kunde primtalsfaktorisera stora tal.

När jag höll på att gå ut hörde jag frågeställaren och grannen gratulera varandra för att man satt dit honom. De tycktes nämligen övertygade om att den enda kryptoanalys som finns att tillgå i världen är att prova alla nycklar. Kända brister i slumptalskällor, brister i yttre protokoll, eller successiva utbyten där man stundtals använder små symmetriska nycklar, nej, det övervägdes inte.

För annan statistisk behandling är ett stort system alltid användbart och jag har inte läst totalspecifikationer. Stor lagring har rainbowvärde också, men den enorma lagring som trafiken innebär skulle kräva något helt annat. Det rör sig mer om ett NAS än en dator.

Så ägnade jag den tidigare veckan åt att pumpa fram ett manus. Inskickningsdatumet tycktes redan ha förlängts en gång. Igår, sista dag, var sidan nere och inga besked om ok syntes i något sikte. Idag är sidan uppe och deadline förlängd. Hej du sköna nya stress.

Genusmedveten pedagogik är svårt. Jag har intrycket att de verksamma som ändå satt spår lyfts fram ganska väl, i de fall deras öden alls blivit kända (man får väl fortfarande räkna med ett antal hustrur och annat med bidrag som inte uppmärksammats). Jag tror i alla fall att jag inte gjorde mig skyldig till ett alltför könsnormativt tilltal. Om det faktiskt finns de som uttryckligen i det sagda utanför undervisningssituationen som sådan uttrycker en könsnorm skötte jag mig väl också duktigt.

Hur man hjälper är förstås svårare. Vad gör man med de studenter som frågar mycket? Jag försökte förstås alltid snarare ställa en motfråga, eller förklara bredare, inte bara besvara det efterfrågade. Det slutade med att jag framstod som än mer obegriplig än jag är! Attityd och beteendemönster bland frågande kan också väcka en rätt otrolig förvåning. Nåja, när jag gått pedagogisk grundkurs faller säkert alla fjäll och allt faller på plats.

Intressant ledare idag om normativitet. Vi har lite problemet där. Normer av något slag kan vara trevligt. Rationalitetskrav kunde också vara trevligt, men det innebär också ett relativt högt ställt krav. De små tingens konformismbluff...