But my time is finally near

I Georgetowns bostadskvarter finns det gott om Prius. I Washington finns det gott om galningar. Ron Paul lyckades för övrigt framstå på det sätt jag tidvis (men bara tidvis) karakteriserar honom: att guldmyntfoten nog är det enskilt största problemet.

Knallade hem själv efter ganska trevlig middag och tänkte att det var skönt med lite ensamhet igen. Att vänta 25 minuter på tåget när man väl kom till Foggy Bottom var förstås inte riktigt rätt utfall i det sammanhanget.

Imorgon åker man kanske och ser på lite rymdartefakter. Enterprise finns också så nära, men i en museihangar ute vid Dulles med oklara transportmöjligheter, så det får man kanske avstå från.

Det finns saker kvar att göra och svara på, men det får nog bli imorgon bitti/förmiddag, före utflykten, ändå.