Sist i kön

Månne är mina turkosa glas speglande, men jag hoppas att den resulterande olyckan inte blev sju år. Den verkar dock ha varat mer än sju timmar.

En tänkt artikel om imputationsbaserad QTL-analys har blivit refuserad för tredje gången. Det är inte så trevligt. Nidbilden är att den först är för allmän, sedan för specifik och för inriktad på de aspekter som tidigare reviewers ville att man skulle belysa.

Någon lunch blev det inte. Bröd är gott på tåg. På VHS fungerade inte nätet, trots idoga försöka. Den läsare som har insiderkontakter kan få berätta vad nyckeln är egentligen. Gymnasiemeritvärdering och tillträdeskrav (till gymnasieutbildningen) är spännande saker, särskilt på Åland och Franska skolan.

Min ULL-tjänst verkar bli kvar, om facket är mig nådigt. Så blir det tillsvidare också.

Kårfullmäktige är ett konstigt djur, som helst bör hållas i bur. SFS blir kvar. Vad vore vi utan en nationell påverkansröst som säger det studenterna(s statsbidragsgödda representanter) tycker? Och inte bara till den som ber om att får lyssna, utan i media, med målet att etablera sig som den som verkligen säger vad studenterna tycker. Jag gillar inte det korporativistiska statsbygget, men det är inte SFS fel, så representanterna hit och dit är förstås bra (och nyttiga och bra när det fungerar, harmlösa annars, så länge det inte är sektorns enda sätt att förstå studentgruppen). Att däremot gå in på den allmänna banan som ideella organisationer, när man bygger sin representation på ett fortsatt förläningssystem av områden där man är "representativ", är rent förkastligt.

Nu vill ju Uppsala studentkår inte ens utreda medlemskapet på ett meningsfullt sätt. Svaret är redan givet "vi arrangerar ju FUM och sedan blir det annorlunda och så måste vi vänta, och vänta, och vänta, för att se hur det går". Att ens säga att "vi tycker att det här kan bli bra, men det har vi inte sett än och då vill vi faktiskt förbehålla oss rätten att hoppa av om det går åt fel håll i diskussionerna under våren" är tydligen subversivt, freerider och rent odemokratiskt. För hur kan man vara demokrat om man inte är för en organisation där alla är med, oavsett graden av sympati? Den gröna rödelsens ådra för demokratisk centralism är fascinerande och oroväckande.

Om kön låter jag läsaren själv få välja:

Kön: Med kön avses sociala, kulturella och kroppsliga föreställningar. Könsidentiteter ses inte som biologiskt bestämda och oföränderliga, utan som resultatet av en livslång process där kön ständigt skapas och iscensätts. Juridiskt sett används kategorierna kvinnor och män.

Kön: Kön skall tolkas som juridiskt erkänt kön. En persons könsidentitet behöver inte överensstämma med det för tillfället juridiskt erkända könet. En könsidentitet behöver heller inte vara antingen "man" eller "kvinna". Kön sammanfaller i allmänhet med biologiska egenskaper, men samhällets könsroller är skapelser som i hög grad är oberoende av dessa.


Båda är ganska teoretiserande, visst. Men att säga att den andra är svårförståelig, medan den första "just pekar på alla perspektiv vi har på kön" (att välja allt är att välja inget) känns löjligt. Och nu må jag vara lite npf-artad, i alla fall när jag skriver fort, fast just dagen då texter blir refuserade för att de inte blivit uppskattade fullt ut kunde jag ha föredragit en annan avslutning än att bli kallad obegriplig.

Den 1 juli går jag ur. Trots bristerna tror jag på konkurrensen från både UTN och SACO. Till dess skall jag fortsätta göra US till den bästa organisation jag kan och naturligtvis företräda det jag kan i sakfrågor. Som doktorandnämndsvice tror jag fortfarande på en fortsatt ening inom kåren, doktorandkollektivet i stort har inte samma klagomål som jag, bara till del. Hattbytarleken är min favoritlek.

---

Schackdrag

Likgiltighet hans lön