I allt som de fyller mig med

I en sal på lärosätet
där de svarta tavlor står
satt en liten anslagslös student
rätt så tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lille
där han satt så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag han frågar fummet,
som i denna salen stod:
Får vi gå ur SFS till påsken
när nu tvivlet bara gror?

Fummet svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
att det går just som du tror.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men på FUM på Ekonomi-kum
var sista skriket Gunnar Sträng.

Så på nytt han frågar fummet
som i samma salen står:
Får vi komma ur till hösten
det bästa som jag nu tror?

Fummet svarar glatt den lilla,
att utreda alltid vi fårar
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Andra planer upp ur mullen
På med en politruckskrud
Med en tåligt buren längtan
kan man i landsting bli gud.

---

Disclaimer

Skillingtryck förstärker extrema personlighetsdrag. Jag är ingen tålighetens martyr. Men med de allmänna förändringarna som blir status quo får man väl vara lite irriterad. Det är helt enkelt jobbigt att försöka vinna när man ständigt har bortamatch. Att man gör det ibland gör det förstås roligare och trevligare, men det blir knappast med jubel och folkfest.

Händelsevis var det här nära att jag i stället talade om motståndarens planhalva. Det slog mig dock plötsligt att det ju faktiskt är när man är på den som det förväntas vara lätt att göra mål. Och detr är väl också sant - inte har min tid som kåraktiv lett till att någon annan slagit hål på mina ideologiska föreställningar eller förändrat dem i grunden. De är ju också placerade så avlägset från det allmänna åsiktsklimatet.