Alla dessa lagar

Budapest kom och gick, allt var liksom i rörelse. Tyvärr var servrarna rätt stilla och rätt nere en stor del av tiden. En ojämn och oklar poängsättning och ett lag som inte var i toppform resulterade i en dramatiskt dålig placering.

Jag har lärt mig en massa om avstånd, det mest avgörande är problemet att osäkerhet i bestämningen kanske kan se ut som ett stort avstånd. Dock tror jag att jag var lite väl naiv, för även om detta är sant bör tendensen vid korrekt simulering, men avsaknad av information, vara att det simulerade avståndet blir det enda som avgör, när annan information saknas.

Det är ibland mycket frustrerande att inte ha dator. Antes nätagg brändes ut och det har bidragit till min tystnad. Ett nytt är införskaffat och nu har de tre stationära jag främst disponerar identiska agg. Inte så riskklokt. Däremot har samtliga 5 års garanti. Antes hade däremot löpt ut i mars i år. I relaterade förehavanden har Limerick fått återgå i närnormal tjänst.

Ett fullmäktige har varit. 40 % av deltagarna anser inte att alla åsikter ges lika stort utrymme. Sensation. Somliga veteraner med något drag av vettighet för vilka man påpekar det konstaterar enbart att det på sitt sätt är i sin ordning. Det är det förstås. Men om 40 % svarar så kan man väl tycka att de antingen har insikt och teoretiserar, eller själva ser problem. Jag är besviken över att man (ett högst oklart man här, kanske inte ens en självidentifierad sådan, och jag menar inte att överraljera med det här) finner tal från "avhoppare" hemska, men kan se hanteringen av ministerbesök som acceptabel. Man kan till och med själv se den, inklusive publikens agerande, som så berömvärt att man vill avsluta med det. Jag hoppas innerligt att min reaktion inte enbart handlar om de band jag själv kan ha.

Effektiviteten genom demokratisk centralism kan och får aldrig sättas högre än den fria debatten, den nyanserade tanken och ömsesidig respekt. Jag har gång efter annan blivit påmind om att linjen om Enigheten rent praktiskt brukar lägga krokben för de där sakerna. Enighet är överskattad.

I övrigt kan man säga att jag verkligen försökte få till de saker där jag såg det som avgörande att gå vidare. Man fick en indikation, som inte var den jag ville se. Förutom det är inte alltför mycket klart, eftersom fria tyglar är den bästa sorten. Jag minns Hofstadters föredragstitel, eftersom jag aldrig kom närmare innehållet än så p.g.a. SUHF.

Det är i alla fall dags att sätta sig in i mer exakta sidor av tugget av doktorandfrågor. Jag kanske kan göra lite nytta där. Så finns förstås en universitetsstyrelse där jag får erkänna att det lite handlar om fåfänga, förutom att jag förhoppningsvis kan bråka med dem på ett alldeles utmärkt sätt.

Nu får man nog däremot i enagemangsväg äntligen vara klart mer liberal ett tag. En ljuspunkt är överväldigande positiva nomineringar av mig till fortsatt arbete där. Även om det inte alltid är okomplicerat är det ett himmelrike jämfört med detta.