Luftens hjältar

Man är på väg hem igen. Jag har åkt flodbåt och sett ett museum tillägnat andra världskriget. Positivt överraskad. Dels var det saker om ekonomi som jag faktiskt inte visste, dels var graden av i alla fall uppfattad självkritik rörande demagogin mot den japanska fienden, såväl som den egna rasismen, påtaglig. Det är förstås svårt att säga om det var läpparnas bekännelse, men det var faktiskt intellektuellt stimulerande och tråkigt att jag p.g.a. flodbåtsturen inte hade riktig tid att titta.

Frukosten samma dag intogs på Daffy’s (om det nu hette så), där man fick vänta en halvtimme på pannkakor. Lite irriterande och detta bidrog till att jag sedan inte åt förrän vid 18-tiden. Då blev det Rotolo’s igen, men denna gång pasta (god) och cheesecake (god, men vit choklad behöver inte åtföljas av mörk choklad, vilket fler borde inse).

Kontakter åt lite olika håll, men det blev sömndags och jag fick klara mig själv. Förberedde lite Philimed och badade senare. Första gången jag var nere var poolen upptagen, så jag väntade. Fick sedan simma lite och även om en knubbig gosse också anlände och bråkade med sin förmodade mor om att stanna längre hade jag trevligt. Plask, plask, plask. Lite synd att lamporna i poolen inte fungerade, men efter Syriana kan man förstås vara lite skeptisk (och högst fundersam över säkringar och annat).

I dagsläget sitter jag, klockan fem på morgonen, på planet till Frankfurt. Det finns somliga brister, som att stolarna här helt saknar skärmar och är trånga. Intressant är också att vi, i den projektion planet använder, flyger i en fullkomligt rät östlig linje efter att ha traverserat kort år nordost. Detta får ändå ses som förvånande. Oberoende av mer detaljerade egenheter i projektionen kan detta ingalunda vara den kortaste vägen. Tippar Dublin om tre kvart, Frankfurt om ca 2 timmar.

SFS-motionerna har lästs, jag har skaffat mig en åsikt (inklusive i några fall ingen åsikt) för 152 stycken än så länge. Carl är lite duktig ändå. Måste förbereda svar på en hoper också, men det gör jag nog. Jag kan vidare inte låta bli att låta mig fascineras över vilka som motionerar om inkluderande språk och vilka som är språkfascister. Den egna glädjen (och någon glädje skall man väl ha när man inte kan sova på planet) ökar av att jag finner åtskilliga språkliga rättningar tvivelaktiga. Säkerligen kan någon sedan i sin tur finna fel i det här inlägget och så öka den totala lyckan ytterligare något.