Kris i befolkningsfrågan

Det finns nytillskott på flera plan. Det har tydligen kommit en ny doktorand som heter Martin, men riktigt vad det har här att göra vet jag inte. Jag blev klart gladare över Bakunawa, monsterdatorn som nu har ett fint namn också. Fick många fina förslag, men jag fastnade för B-ordet. Hann i alla fall dra in ett operativsystem på den och även ställa fram en ny 24-tumsskärm som Pennie-komplement. Det är alltid lite irriterande att vittonen kan skilja sig fullt så mycket mellan olika skärmar. Där vet jag ju också att Pennies nya är rätt extremt vad gäller gulton, men den är å andra sidan så oerhört mycket trevligare än den skräpdithering som fanns på versionen vars bakgrundsbelysning dog.

Samsung skröt över LED-TV och miljömärkning på Centralen. Korta svarstider för färgväxlingar skryter man med, men trots detta är det fortfarande LCD-paneler. Alltså kan inte svarstiderna vara så mycket bättre, möjligtvis med lokalselektiv kontrast. Miljömärkt pyttsan, jämfört med OLED är det ändå skräp. Ge mig OLED. Snälla.

En jobbande student ställde in möte, men jag hoppas ändå att det tids nog blir bra. Den som lever får se. Behövdes inte direkt fler möten den måndagen, särskilt inte när de jag verkligen brydde mig om fick avslutas mycket, mycket tidigt. Att förmå sig att avsluta saker på rätt sätt i rätt tid är alltid knöligt, särskilt när man inte riktigt vet att det föreligger ett problem. Ett exempel på det är att den körbara filen till Spotify kan hänga sig på något vis. Av någon anledning är den väldigt svår att döda då. Jag antar att det har något att göra med kvarvarande asynkron I/O (eller kanske snarare kvarvarande synkron, men, tja, ett väntetillstånd någonstans), men Vista skulle ordna en del sådant. En annan teori är kvarhängande DRM. Att ansluta till processen med debugger när tillståndet väl inträtt lät sig inte göras, vilket förmodligen kanske kan tolkas just som DRM och spärrande av CreateRemoteThread, något som i sig kanske även gör dödandet svårt. Skräp i så fall.

Man kan vara glad över väldigt olika saker, men jag tycker i alla fall att det är mycket trevligt att ha blivit uppbytt till Economy Extra på planet till Chicago. Det gör att jag, återigen, har eluttag, precis som planet till Chicago 2003. Det kan också hända att inte hela planet har on-demand-video och då är jag bara tacksam. IBM-lurarnas bullerdämpning är också mycket tillfredställande.

Om det finns skäl att skriva flera inlägg när de ändå sedan läggs upp samtidigt vet jag inte. Å andra sidan är det 6 timmars flygtur i detta plan kvar när det här skrivs (sedan ytterligare 6 h totalt av väntan och flyg innan jag är framme), så en uppdelning är väl heller inte nödvändigtvis orimlig.