Tvivlets fördel
Fredagen gick i tecknet av högstämt studentinflytande. Jag lyckades i alla fall ordna en låst tillfällig Matlab-licens så att jag kan leka lite på planet. På lördagsmorgonen ordnade jag också slutligen desperat det jag behövde för att lapacka och blasa min väg över Atlanten, i den mån jag fann det lockande.
Emellertid finns det väl en fredag att säga lite mer om också. För det första blir jag allt mer övertygad om att IK:s khorma är den klart bästa och att vi lyckades förvånansvärt bra med vår egna som baserades på ett lite konstigt recept. Men annars hade tydligen vissa ledamöter gjort sin beskärda del av sökande på mig (tids nog) och kommenterade det också. Lägg därtill prat om myten Carl i torsdags och jag blir fundersam. Vi kan ju alltid inleda med den där frågan om hur mycket jag tycker om det och hur mycket jag ogillar det. Förtjänad uppmärksamhet precis när det inträffar är bra. Eller, nja, att konfronteras med den är också mindre bra. Att konfronteras med personlig kritik är förstås långt värre.
Sofforna på nuvarande organisationskansli övervåning har varit med om mycket. Nu har jag förstår från MR och annorstädes erfarenhet av viss annan mytbildning (utan myten Carl, fast vete tusan vad dagens småmuppar inbillar sig om de mot förmodan skulle känna till mig) kring soffor, men här handlar det om myten om Propositionen och Motionssvaren. Det var den senare delen som pågick på fredagen. Frågan blev i alla fall i princip som jag ville ha den och jag vill leva i den föreställningen, trots detaljer om chanserna att den förblir oförändrad och den ytterligare osannolikheten att den går igenom. Men att tycka att den var så där underbart fin är också värt en del. Det gör det än svårare att vilja prioritera.
Så kan man se filmer med samma relationsdjup som Aristocats, om man inte missade något radikalt. Är det en effekt av att sitta på ett flygplan med syrepartialtryck och annat? Eller att man sitter relativt tvingat uttråkad med relativt tvingad dålig kvalitet. Det icke-glappande paret bullerreducerande IBM-lurar är dock definitivt något att vara tacksam över.
2 kommentarer:
I allt väsentligt är rykten förekommande om MR korrekta. Att något skall vara en myt kräver väl ett inslag av osanning?
Mnja, du påstod väl någon gång att en specifik ryktesspridare (eller muntlig krönikör, beroende på värdering) hade farit med partiell osanning. Öppnade ju också för den vidare diskussionen om andra soffor och andra myter och min eventuella inblandning och där finns det definitivt stundtals problem med sanningshalten.
Dessutom skrev jag ju fel. Det var inte det senare som förekom, utan det förra, alltså Propositionen. Nu blev det jätteproppen Orvar med helt annat innehåll i stället, men väl kämpat, hälften förlorat.
Skicka en kommentar