Avtryck i tidens sand

Jag har missat att berätta vissa detaljer kring min ankomst. Vi landade kring klockan 18 lokal tid och passkontrollen verkade ha en kort och behaglig kö. Separata köer per kontrollstation, inte lång vindlande först. Nu gick det ändå ganska långsamt, gröna lappar kvarstår trots webbförregistrering och numera tas fingeravtryck för 4 + 4 + 2 fingrar.

Där finns ett litet problem. Sist jag var på plats togs bara två pekfingrar. Det har det väl gjorts varje gång sedan 2003. Efter lite trassel bestämde sig tjänstemannen för att mina fingrar minsann inte var sig fullt lika. Vips ledas bort till ett byråkratiskt väntbås (Bell riots, here we come). Passet togs, lades i en mapp med lite beskrivning. Sitta där i en halvtimme. Naturligtvis inte få använda telefon och de andra hade stått i någon annan kö och jag kunde inte riktigt veta om de sett vad som hände.

Till slut fick jag i alla fall prata med mannen med mapparna, som den absoluta majoriteten av tiden inte pratade med någon alls utan knappade på sin dator, om ens det. Detta är å andra sidan en rätt korrekt beskrivning av min arbetssituation också, men jag har å andra sidan inte i uppgift att släppa in utlänningar, på sin höjd att examinera dem. Han frågar vad jag skall göra, undrar hur många jag reser med (och ställer om frågan när jag sagt att vi är fem stycken). Efter att ha sagt vilken dag vi åker vill han veta datum för denna nästa fredag också och efter att ha fått veta vad jag doktorerar i, potentiellt knappat in det, är han nöjd och låter mig gå, utan att kontrollera mina fingeravtryck. Jag hade på frågan om jag var nervös eller kall sagt att jag väl var det (nervös) nu efter att ha väntat i en halvtimme, så han kan ha tyckt att det verkade meningslöst att kolla fingrarna, men lite märkligt var det. Någon annan fick både trycka och få sina fingrar kända på. Majoriteten av ärendena verkade däremot beröra ägare till förlorade pass, där tydligen de här nya passen ändå ansågs suspekta av amerikanska staten.

Högskolans sociala skiktning kan man motionera om. Den måste förbättras. Jag blir allt bra trött på allt uppkomlingspack (och andra, att den förra gruppen skulle dominera är här knappast mer än en förment retorisk finess) som ser diverse studentikosa eller högstömda baler och begivenheter som målet med tillvaron i en universitetsstad.

Efter lite jet-lag-vakenhet i omgångar gick vi upp, åt frukost och gav oss ut i stora världen. Jag har badat i Atlanten från andra hållet mot det vanliga och kunnat tänka på trevliga saker. Dessutom har jag insett att normpdf och alla hans vänner bor i Statistics Toolbox. Licensen känns minst sagt ynklig. Jag får således lov att leka i R eller med proxy, ändå. (Eller Excel eller Boost + dlmread). Slutligen kan meddelas att en ringlinje kan ha ändhållplatser och dubbla riktningar. Jag borde kanske inte vara förvånad. Men menas det verkligen att man för att ta sig mellan -1 och +1 grader (med 0 som ”änden” på ringen) är rimligt att åka med negativ i stället för positiv riktning?