Makt och härlighet

Det var TCO-kval idag. I skrivande stund har fortfarande inte min 1000-uppgift rättats, 6 h efter att den skickades in. På något vis ignoreras den när testen körs. Händelsevis ser div. summary lite ut som att det verkar sannolikt att de drabbade lösningarna är defekta (låga poäng dominerar och lite annat), men svårt att säga något säkert. Det kan ha med, säg, absolut inskickningstid att göra också.

I alla fall var det helt underbart roligt att göra en TC-match igen. Jag hade glömt det. Så total hjärtklappning när man tror att rättningen är klar, hetsen att få till en lösning. Att det var lätta problem i grunden var ju bara trevligt, även om jag är lite irriterad på att min läsning av "stigande sortering" var lite annorlunda än verkligheten. Det sänkte min 1000-poäng en bit, men om den nu blev fel ändå gjorde det förstås inte så mycket. Med något fog kan säkert det faktum att lösningen i hast sedan plåstrades om till att ignorera det monotonicitetsvillkor jag felaktigt introducerat fungera som förklaring till eventuella brister.

Förmöte med kårer, även om man missade ULS p.g.a. försumlighet från oss. Jag försåg dem i alla fall med handlingar. Diverse skeenden leder till omstöpningar av tidigare tankar, men jag är säkert plastisk i det lilla. Jag har ju inte det minsta svårt att slänga onödiga saker och annat. Mötet resulterar i att jag vet att de tycker fel och att jag inte orkar bry mig. Jag har ändå gjort mycket. Däremot blir jag faktiskt sur när jag får igenom yrkanden som sedan omformas i sådan utsträckning att man nästan får se det som rent trots.

Dock presenteras imorgon kanske något trevligt av vår kära regering. Jag har ritat på lite figurer och funderat över vad data egentligen bestod i. Synd bara att min frustration över yrkandena ändrade hela sinnesstämningen nu. Men det är i alla fall som så att en (forsknings?)blogg kanske är på väg på avdelning/institution/annan nivå. Hur kan detta sluta?