Lady och lufsen

Idag har jag ätit varmkorv och känt San Francisco-fot i nära på full utsträckning. Vet inte riktigt vad jag kan göra åt det, läkare var ju bara konfunderad och antydde att jag skulle gå ojämnt. Svårt att utesluta, i och för sig, men jag inbillar mig som sagt att det var backarna i San Francisco som gjorde att något gick lite fel där. Trist om det i decennier skall fortsätta vara ett riskprojekt att gå längre sträckor, eller att man snarast måste vänja sig vid att det gör asymmetriskt ont. Så kan vi alltid hoppas på att det inte är just det som jag möjligen får äran att falla på 2014. Vill jag börja klättra bara för att få en större chans där? Och vore flygcert i så fall roligare och kan det utgöra ett adekvat meritsubstitut. Nåja, rent praktiskt är man väl go och glad så länge det går att cykla tio gånger så långt som jag kan gå. Då jag faktiskt inte orkar cykla tio gånger fortare når man slutsatsen att jag utan vidare cyklar längre tid, med klart högre puls, än jag går... Skepsis mot löpning kvarstår givetvis under dessa omständigheter.

Nu var det kanske inte det som var det mest intressanta. Denna vecka på jobbet har varit mer öde än många i juli, men lite andra personer som var där. Man har fått höra om kidnappade flodhästar också. Idag kom ytterligare ett mail om konferensen, med uppgift om att man till registrering 5 januari måste bidra med både biografi och bild. Öh, en biografi om mig? Utgående från min forskargärning? Det blir magert. Rutan till höger här har förstås en del att bjuda på, men vet inte riktigt om den heller passar in. Då det är den punkt som skall locka andra att lyssna på mina stora, stolta, förvirrade ord känns den viktig. Dessutom misstänker jag att en arrangör slutligen har varit inne och tittat på min kod! Läskigt, men lite kul att någon till slut gör det. Jag må försvara patenträtt och lärarundantag i kårfum, men när jag så släpper mitt verk fritt drabbas det bara av att ingen vill lyssna.

Förslag på nyårslöften kan vara lite nedslående. Tur att man inte ägnar sig åt sådana. I stället ägnade man en del av arbetstiden åt portalarbete, då det går snabbare när man har snabb lina till dev. Där har jag äntligen lärt mig hur man redigerar saker på fjärrnoder i xemacs utan trassel. Det var lite barnsligt enkelt, efter att man kört rebaseall för cygwin. Noterade i förbifarten att det faktiskt finns en riktig X.org-cygwin-port nu, inklusive Compiz-aspekter. Lite trevligt. Dessutom har jag upptäckt att Dells standardinstallation av 64-bitars Vista på E6500 inte aktiverar Powermizer. Vissa användare har klagat över seghet i Aero om man slår på det, men hittills känner jag mig nöjd och har sänkt GPU-temperatur i användning med kanske 2-3 grader. Det borde innebära en viss effektminskning också, med batteritid och såna trevligheter. Min allmänna misstanke vore också att integrerad Intel-grafik borde vara långsammare ändå (fast rejält energisnålare).

Folk borde för övrigt skilja på att anpassa sig till en annan människa och att anpassa sig efter folk. Att göra det förra kan även innebära att inte göra det senare, även långt efteråt. Sedan må "ärlig och trogen" snarare föra tankarna till hundar ändå.

---

Politik i ansiktsbokosfären

Även personer som är medvetna om den rent praktiska problematiken brukar vifta bort försök att via juridisk abort visa att tidpunkt då teoretisk födsel skulle resultera i något som kunde hållas vid liv har relevans för när en gräns för abort med hänvisning till rätt-till-egna-kroppen kan dras. Ett barn i vecka 35 är också en rätt vek sak, men om endera föräldern vill döda det på en pass blir det mer tal om adoption.

Utvecklade kuvöser och/eller fostertransplantation till surrogat under pågående graviditet lär kunna bli en realitet som förskjuter gränsen rejält under min livstid. Då är det ju plötsligt nästan berättigat att leka med tankeexperiment.

För övrigt anser jag att man, om man skall se ett enda avsnitt av Enterprise, bör se North Star. Som amerikansk produkt är rimligen författarna (och övriga medverkande) väl medvetna om samtliga bottnar i avsnittet, men jag fann det imponerande. Enterprise-grad av våld och semipatriotism, men bra. Trots styckena ovan har jag inte sett Similitude än, genom en ren miss från min sida.