INT e Jag

Konferensartikeln har börjat få sin reella tillputsning. Ett byte har skett och jag har nu oanade möjligheter att vara normbrytande mer än bara vad gäller handskarna. Dessutom har jag satt in 40000 gudprisade kronor i skatteåterbäring, vilket bara fick mig att undra om Skatteverket hade räknat rätt. Det tycks dock så, med massiv inbetalningar i preliminärskatt som ignorerat både lägre omsättning, inköp, grund- och jobbavdrag är det klart det blir en del. Dessutom lyckades jag be om ett nytt bankkort. Det var väl i september eller möjligen oktober som jag märkte att remsan började vara opålitlig. I'm getting there, slowly... Passerkortets magnetremsa borde ju också fixas. Dessutom finns frågan var (om?) jag förlagt mina TiM-kort.

Mellanöstern gör en beklämd. Tack då svenska demonstranter som med affischer om "förintelsen av Gaza" tvingar mig till en lojalitet åt något håll. Sedan är proportionalitetsfrågan skum. I antal döda är den uppenbar, Israel väljer utan tvekan att eskalera konflikten. Men så att säga jämfört med vad man kunde göra är det en droppe i havet. Vad gäller andel "skyldiga" drabbade ligger man också väldigt väl till. Men, som sagt, beklämd. Gaza är utrymt och obosatt ur israeliskt perspektiv. Det har inte direkt varit den lösning det utlovas vara och oberoende av situationen på Västbanken tror jag inte att något där (näst möjligen en återdelning av Jerusalem, och nu menar jag inte bara periferare förorter) skulle göra situationen på Gaza mer hanterlig. Man kan grubbla över Transjordanien och den egyptiska ockupationen före 67. Gaza och Västbanken blir aldrig sammanhängande territorier i annat än någon form av identitets-etnicitets-mening (något som också raseras år för år nu) och elementa om planära grafer gör att man inte kan skapa en tvåstatslösning där de är sammanbundna på ett relevant sätt.

PDE? Äsch. Man kan inte göra allt. En helt avgörande fråga är fortfarande vad tusan jag skall göra på en skidsemester förklädd som doktorandkonferens. Det går utför med stackars Carl.