By any other name
SJ:s s.k. plusmenyfrukost hade inte plusplusmycket kolhydrater, men det var värt ett försök! Försök att sedan sova på tåget gick inte heller så bra. Svenskan var i alla fall intressant. En understreckare (som jag visserligen läste på nätet) om en finländsk avhandling i filosofi var högeligen intressant, men jag hänvisar till socialsamverkansgruppen med Disney-namn.
Göteborg är en stad med en stor galleria som helger i december enligt högst empiriska data kan bli rent påfrestande full. Den besöktes i alla fall lite, för att sedan högtidlighålla en födelsedag. Någon pratkvarn var jag kanske inte, men jag sa väl ett och annat och kände släkthistoriens vingslag eller vad man kan säga. Man träffade också en liten kusin för första gången och även om man kan tycka att reducerad unicitet vad gäller sonsonskap skulle vara en stor förlust var det inte den dominerande känslan. Tvärtom påmindes man kanske mer radikalt än när man träffar andra relativt nyblivna föräldrar om att det hela verkar rätt trevligt. Den unge mannen hade också god smak, han var fascinerad av sin långhårige kusin och tittade storögt. Händelsevis är fadern 20 år äldre än jag och jag dryga 20 år äldre än kusinen, så i det perspektivet finns det gott om tid att tillgå.
Det är trist när folk förmodar att ord på mer eller mindre främmande språk skall uttalas på någon form av semiengelska. Som halleluja. Menmen, besserwisserskap är mitt normaltillstånd, allt annat handlar om att mer eller mindre undvika det.
2 kommentarer:
Den sången är ju dock en "översatt" cover (eller omskriven på svenska kanske man ska säga), folk är väl vana vid ett ooh-igare ljud i lujat i refrängen.
Waterloo däremot.
Men problemet är ju om man gör vokalrim där man inte har oooa hela natten utan snarare ljuva, ljuga, luva, stuga eller vad det nu var...
Skicka en kommentar