Bred och butter

Glädjen över Miami har lagt sig. Vad vore man för rastlös människa om man blev nöjd. PDE-uppgifter har fått förlängd deadline och i mitt idiomatiskt-uttryck-inledande högmod gick jag inte på frågestund, för att i stället få mer tid att tids nog själv sitta och misslyckas och kanske erhålla förståelse. Nästa vecka är fylld av möten med samma gamla människor i samma gamla lokaler, men det blir kanske bra ändå på något vis.

Jag har också försökt boka ett möte till. Det känns nämligen helt avgörande att få biologerna att förstå vad cnF2freq egentligen gör. Det är ju en fördel att det finns stunder då jag själv förstår det. Jag undrar till att börja med varför informationsinnehållet är lågt över ett så långt intervall. Men det går kanske att förstå det också. Tyvärr vet jag inte om det finns fler markörer, men att någon trott att de var oanvändbara. Ett tag tänkte jag att det kunde vara en mycket konserverad region, men då borde mappningsavståndet också ha varit litet (möjligheten för koppling kombinerad med oerhörd koselektion vore förstås intressant, relaterade genotyper mellan kopplade loci).

"Själva gudarna" var väl ganska bra, men hade heinleinska drag i vissa avseenden. Lite tråkigt. Definitivt inte vad man behöver just nu. Vad jag egentligen behöver är å andra sidan kanske oklart, men påminnelser hör nog inte dit. Hade en mental nostalgifest till McDonald's i Kista, datasalar med vårt köra SetWindowHookEx på högstadiet (plus port-I/O i debug.com för CMOS-reset) och mycket annat, allt medan försök gjordes att sjunka djupare ned i det moras som kallas PDE-teori. Skall i alla fall försöka mig på planettystnad igen. Lejonparten borde egentligen vara avklarad i det författarskapet.

Jag har blivit tillfrågad om att undervisa igen. Mot bättre vetande tänker jag väl tacka ja. Någonting kan man säkert förmedla.