Wienkongressen

Hej allihopa!

För två år sedan var det val. På det hela taget vann vi.

Sverige har blivit liberalare sedan dess. Samtidigt ser vi frågor där det ändå inte spelar någon roll vem som har makten, det blir ändå likadant. De flesta av er kan nog komma på åtminstone ett exempel på det från den här sommaren...

Det är en anledning till att vi behövs. En del brukar säga att ungdomsförbundet skall vara en ideologisk blåslampa - mota skrikande partister rätt när de trampat snett. Blåslampan är förresten en svensk 1800-talsuppfinning. Bränslet förångades inne i brännaren, lite utanför lågans mitt, och gav ett övertryck, så att själva lågan kunde brinna het och ren, i stället för att försöka tända på smutsig fotogen direkt.

Vi är kanske en blåslampa, men då är det också vi som lyfter argumenten, skärskådar dem och funderar över vad som är bra i samhället, vad som är dåligt och vad vi vill ändra på. Den som fortsätter i den partipolitiska hetluften har ett engagemang och en glöd som få kan slå. Det spelar ingen roll om det började med vrede eller lätt irritation över att något var fel.

Liberala ungdomsförbundet kan driva folkpartiet framåt, men vi kan också påverka samhällsutvecklingen utanför partierna. Människors frihet är alltid det viktiga, men olika människors frihet handlar nästan alltid om avvägningar. Det är samtidigt det som gör politik spännande. En stat som står för frihet på papperet kan aldrig ge ett fritt samhälle om människor ändå låser fast varandra av elakhet, fördomsfullhet – eller gammal vana.

Nästa år är det val. Vi kanske ser det som en generalrepetition, lite på låtsas. Sverigedemokraterna gör inte det. Sd vill mest av allt ha legitimitet. Vi får inte låta dem vinna valet på walkover. Som pionjärer i Sverige vad gäller att stöda Europa-tanken har vi också ett ansvar och en möjlighet att tala bredare om Europas framtid och Europas roll i världen. Att vara med i det arbetet vill jag inte missa.

Man kan också tycka att det är konstigt att vi, ett ungdomsförbund, inte talar mer om skolfrågor. Det är något jag tror att vi kan göra bättre, både när det innebär att hålla med Björklund, och när det inte gör det. Vi skriver i vårt handlingsprogram att vi vill ha en årskurslös skola, men ägnar fler punkter åt vem som skall äga skolorna än vår långsiktiga vision. Skoltidens betydelse för val och möjligheter kan inte underskattas. Ett exempel där är skapandet och befästandet av könsroller, både sociala och yrkesmässiga. Händer det som bestämmer om du blir dataingenjör eller sjuksköterska när du är 20, eller när du är 10?

Men viktigast är att vi följer med i debatten. Liberala ungdomsförbundet skall synas och det skall synas att vi vet vad vi talar om, i aktioner, utspel eller debattartiklar. Alla medlemmar ska känna sig stolta över vad vi för fram och hur vi gör det. Att synas lockar också nya aktiva, när all politik går mot en grå mitt.

Jag kunde prata om kårobligatoriet, tvåprocentsmål för bistånd, att AIDS-katastrofen mal vidare, enprocentsmål för forskning, det löjliga i att tala om pluginhybridbilar och vindkraft som klimatlösningar i samma andetag...och mycket annat. Men, näe. För en gångs skull är jag faktiskt lite trött på mikrofonen. Jag hoppas på ert förtroende. Vi ses kanske på något Café Liberal eller annan aktivitet under året.

Disclaimer

---

Detta var inte det tal jag höll. Det var inte heller det tal jag hade tänkt hålla, det var det bland annat för långt för. Men det är det närmaste det tal jag höll som någonsin fanns på papper. Detta papper blev dessutom vattenskadat på cykelvägen genom hällregnet hem. Att det blev på det viset berodde bland mycket annat på att ett spårarbete nära Avesta-Krylbo blev inställt.

Därför var våra biljetter, som avsåg ersättningsbussar (som bara stod angivna som "buss") ersatta med tåg igen. Utan information till oss. Vidare avgick det tåget tre minuter tidigare än den imaginära bussen. Vidare ankom vårt tåg från Rättvik till detta syndens näste Borlänge 7-8 minuter försenat, så vi var i panik att hinna till bussen. Visst såg vi tåget, men så märkligt som biljetter kan tilldelas, och då det inte stod något om "ersätter tidigare annonserad buss" eller liknande, sprang vi som satar. När misstaget stod klart sprang vi som ännu större satar tillbaka, med våra väskor, men till mycket begränsad nytta.

Man såg lite kårpack vid det "verkliga" tåget 1 h och 57 minuter senare i alla fall. Nej, Borlänge är ingen trevlig stad.