Je suis tombé par terre

C'est la faute à Robespierre!

Jag har inte nämnt att jag besökte ett konfucianskt tempel i Peking (bland många andra attraktioner av olika slag). Där fanns också en utställning om Konfucius själv, samt det konfucianska inflytandet på västerlandet. Voltaires samtliga skrifter hade konfucianska drag. Gavroche skulle nog ha haft en hel del att anmärka redan där, kring huruvida inflytandet var positivt. Även den med näsan i en rännsten skulle emellertid nästan definitivt kunna ha anmärkningar på att se det positiva i att den store franske revolutionären Robespierre tydligen skulle ha låtit sig inspireras av Konfucius. Menmen, jag är nog bara påverkad av ett Mannen från Uncle-avsnitt om en hypotetisk ättling med god alkoholpolitik.

Apropå TV sitter jag nu vid ett sommartomt (?) TV-café i väntan på presentationer, fjanterier och slutligen kanske lite inspelning från mig. Inlägget läggs upp först när jag vet resultatet och jag avser att beskriva vad som händer utan att avslöja programformat, resultat eller någonting av vikt särskilt mycket. Ungefär som mina inlägg brukar se ut, alltså.

Jag har på avstånd konstaterat hur man kan sitta livsfarligt på undervåningen till ett dubbeldäckartåg, även om det verkade lite intressant. Anlände till Stockholm 08.00, för att kunna ta tunnelbana till Klaraplan och sedan promenera. Allt har gått bra, en riktig saga. Men var jag där jag ville vara? Där fick man se upp lite, för mellangången mellan husen innehåller en mindre fantomentré till TV-huset. Jag var dock ståndaktig, mindes visserligen inte adressen, men fortsatte åt vänster. Det var lyckosamt. (Problematiken kring att veta åt vilket håll man alls skulle gå från uppgången var också större, men jag räknade kallt med att alla vill vara med i TV och gick åt det håll som majoriteten valde.)

Vi förväntas bli upphämtade här 08:50. Antalet personer förväntades vara betydande, men jag kan bara konstatera att jag uppfattar det som att vi är för få. Undrar vad det innebär. Det som är intressantast är inte närvaron av presumtiva medtävlande (hur kan jag se vad de kan?), utan vilka filurer som glatt spankulerar förbi och håller upp sitt passerkort för att komma in. Där är det mer roande att undra över skäl, företeelse eller liknande.

(senare, men fortfarande under måndagen)

Visst var jag förkyld, och visst verkade jag reagera lite småallergiskt på sminket, och visst hade jag huvudvärk efteråt, men lät jag det hindra mig? Det får ni se vecka 42.

För övrigt, exakt vad får suspekta, kristna, kvinnliga studentsossar att få stora uppslag (om sig själva, som personer) i UNT?

(28 timmar senare... eller nåt)

Slutligen kan jag säga att huvudvärk och andra symptom förvärrades under kvällen och att jag aldrig åkte iväg till arbetsplats idag. Däremot har jag byggt Sakai otaliga gånger hemma, svurit över koden och läst om en massiv DNS-patchning. Sätt på ett plåster allihop nu och var glada.