Anfäkta och regera

(PS, tack!)

Man kan duscha och förbanna en glömd eltandborste. Eller så kan man duscha och fundera över vad som är legitima demokratiska beslut. Fördelen med att inte ha läst några kurser i ämnet (än) är att alla funderingar kan uppfattas som fräscha och nya. Nåväl, låt mig först konstatera att jag tycker illa om facket, i varje mening det agerar som ett massivt block, i stället för just som en frivillig förening för arbetstagare i deras roll som arbetstagare. Jag tycker tillräckligt illa om facket för att ej gå med i dito, även om jag rimligen bara kan räkna med det som en personlig fördel. Jag tror däremot att samhället skulle bli bättre med svagare fack. Om man då tror att arbetstagarna för att "få" "nödvändiga" "rättigheter" (alltihop stick i stäv med min rättighetssyn och därmed högst fiktionscitatmässigt) måste skyddas av ytterligare lagstiftning, so be it...

Men där klämmer väl en och annan gammal terränglöpningsskobeläggning (ja, mina svarta Nike, jag tänker på er)? Visst är det så. För vad ger, egentligen, staten en allmän rätt att bestämma om vad som helst? Eller kommunen? Är det inte minst lika rimligt att tänka sig en annan sammanslutning av människor, en delmängd av mänskligheten i samma grad som en geografisk sådan är det, som är klart påverkade av beslutet och därmed äger beslutanderätt? Som, säg, en fackförening? Mina egna allmänna motiv för demokrati bottnar normalt sett i en åsikt om att vi alla (alla) sitter i samma båt och har lika stor eller liten rätt att försöka styra den. Men när vi redan snävat in oss på geografisk nivå (trots att arbetstidsregler i Sverige absolut påverkar både råoljepris och ping-tider till slashdot och ett absurt antal andra saker utanför landets gränser, för personer som saknar rätt att påverka), varför inte hitta mer relevanta grunder? En icke-geografisk subsidaritet?

Problemet är väl fackets hybridroll. Det ser sig alltför ofta som ett uttryck för sina medlemmar, trots att nästan varje beslut av vikt mycket direkt påverkar icke-medlemmar. Det är alltså en kulturfråga. Men jag tror inte att en sådan kultur är oberoende av rätten och behovet av att förhandla om praktiskt taget allt, tillsammans med den allmänna märkligheten i sådana företeelser som remissgång, domstolsrepresentanter och valrörelser (Astra Zenecas utlånande av fackrummet i Södertälje 2002 för IMO-träning, naturligt nog några månader före valkampanj, var en ögonöppnare... dessutom hade AZ bra pennor, använde kulspetsen senast idag).

Vad detta om hybridroll möjligen kan implicera rörande exakt varför patriotism och nationalism kan vara problematiska, i att resultera i en stat som förvisso är demokratisk, men vars medborgare, administratörer och politiker anser att dess funktion är att företräda det gemensamma egenintresset, låter jag vara osagt. Dagens datum är likaså onämnt, mer än att det är en dag då hybrid tågat in på fler sätt, i form av en Prius (hos föräldrar, eget inköp dröjer väl tills det finns en seriell plug-and-pray-hybrid och en än fetare Carl-plånbok).

---

Gam, over

De senaste dagarna har jag varit på ULL och försökt förstå mig på Sakai. Det börjar gå lite bättre, även om jag förstår att de gillar, medan jag hatar, IFRAME. Under gemensam lunch på Åkanten idag såg jag, om inte ett lik, så i alla fall ett kadaver eller as, och om inte i ett klädskåp av ett något för bångstyrigt träd, så åtminstone en dagysbyggnad. Lite märkligt.

Jag är fortfarande förkyld, det är inspelning på måndag och åtskilliga andra saker har till min stora sorg, utan att på något vis överdriva, inte hörts av. Artikeln lever igen i alla fall.