Se, men inte röra

Halva världen är i uppror kring FRA. Jag sitter och klurar och simultanskriver just nu.

Frågan har flera komponenter. Den första frågan är om övervakning av aktuella slag har något säkerhetspolitiskt värde. Jag tror att missar sker, kommunikation kan uppträda över öppna kanaler, specifika linjer kan bli överfrekventa och om man spårat en udda grafkant kan man luska fram fler. Studier av enbart vem som kommunicerar med vem kan alltså vara värdefulla. De är också, i alla fall mindre, kontroversiella.

Nästa punkt är att kommunikation bör vara mediumneutral. Det är inte rimligt att farbror staten i princip har full rätt att lyssna på min mobila kommunikation idag, bara den tas in med egna antenner. (Lite som att det i grunden är skumt att en polis kan stalka mig dagarna i ända som spaningsarbete, bara för att man tror sig ha något, utan att det behöver vara en misstanke. Det är inte mindre kränkande, snarare mer.)

Det tredje, det viktigaste, och det jag tjatat om: datorer tänker inte. Vad en dator gör med information om mig är irrelevant. Ett helt gäng datorer läser allt jag skriver, särskilt i de många fall då det faktiskt går okrypterat. De fattar inte ett jota. Även om de gjorde det är jag inte kränkt förrän en medveten varelse får tillgång till det, i någon form. Alltså är frågan vilka garantier man kan ha kring vad människor får tillgång till. Statistiska system kräver alltid felsökning och stickprov, men om dessa de facto kan regleras (och det är möjligt att bygga välspårande system och dubbelsignering och annat snyggt så att missbruk minst loggas), är vi nära på ett problem fattigare.

Då handlar inte längre frågan om den enskilda integritetskränkningen, för den har reglerats till en nivå jämförbar med risken att en galen polisgrupp får för sig att göra ditt offentliga och semioffentliga liv till ett liveövervakat helvete. Vi har däremot ett annat problem: det offentliga har ett maktverktyg, som även med integritetsskyddet kvar, kanske gör att det sitter väl säkert i båten. Det är dock en klart annorlunda frågeställning, för vad som tryggar ett potentiellt auktoritärt system är i grunden en helt annan sak än vad som kränker enskildas rättigheter (att det potentiellt auktoritära systemet kränker enskildas rättigheter är definitionsmässigt, frågan är alltså om stöttepelarna för det i sig utgör en del av kränkningen).

Det som är olyckligt är att många som kan tekniken halvbra är så benhårda motståndare att de inte för fram detta i rätt forum. Vi har också problemet att den information som faktiskt fås fram säkerligen i något fall kommer att misstolkas med negativa följder för enskild medborgare, precis som kan vara fallet med felaktiga mänskliga tips, spaningsuppslag eller liknande. (Nu är jag också delaktig i missen att skilja mellan brottmål och FRA:s egentliga uppdrag, men det kan säkerligen snirkla sig in i säkerhetspolitiskt underlag för uppehållstillstånd eller medborgarskap förr eller senare i alla fall.) Men det hindrar inte att det kan vara bra. Det hindrar inte att det kan vara billigare och mindre kränkande än andra åtgärder för samma mål. Vi borde då i alla fall i grunden fundera över vad som är en kränkning och vilka spår vi får lov att acceptera.

Vår fysiska offentlighet är långtifrån anonym i teorin, ofta däremot relativt anonym i praktiken. Och inga privata fysiska förehavanden är helt utan en fysisk offentlighet. Elektroniken ger oss en teoretisk möjlighet att förskjuta den balansen i olika riktningar, men det är inte nödvändigtvis tillrådligt att gå i riktningen mot ett maximerande på ett sätt som faktiskt inte är prövat. Vi bör bara efterlysa en omfattande utveckling av system som inte främst, och säkerligen inte bara, är praktiskt användbara, utan som ger insyn i metodik, val av sökkriterier och antal detaljsökningar utöver detta. Systemen kunde med fördel i alla fall ha aspekter av offentlighet, helst utformat så att systemen hos operatörerna hade öppen kod och att man då kunde se att den mängd som skickades ut var klart begränsad. Det finns som sagt var möjligheter till vidare kryptologiska system som gör kringgående utan larm till en omöjlighet.

Men om det handlar inte debatten, för det orkar ingen bry sig om. Det är tråkigt.

---

Mupplösen

Jag gick mycket långt idag och slet rejält på fötterna. Jag har sett torg för mer fysiska kränkningar av numera smått historiskt datum på lite avstånd i alla fall.

Jag borde ha skrivit klart artikelutkast eller gjort statistik, men i stället skrev jag detta. Blogspot är dessutom spärrat härifrån (censur är och förblir värre än övervakning, även om den är tafatt), Ante är död (BBB-modem är långt värre än övervakning!) och jag är trött, så inlägget är inte alls genomläst heller (vilket de är rätt sällan, å andra sidan). Jag korrigerar kanske stavfel, överhoppade tankesteg och annat vid något senare tillfälle.