G2

Som (beräkningspseudo-)genetiker är det viktigt att vara medveten om cellcykeln, i alla fall när det gäller gametbildande meioser och de mitoser som bidrar till germ-line och mutationsunderlaget där. Av särskilt intresse kan då G2-fasen vara. Det är en del av interfas, alltså innan kromatinet kondenseras (och långt innan cellkärnan löses upp), men efter avslutad replikation. Det är ändå en avstämningspunkt, där cellens integritet kontrolleras och det är inte givet att den fortsätter till profas. Det är däremot inget gängse tillstånd för en cell i avstannad cellcykel.

Under meios II, när haploidi verkligen uppstår, är interfas radikalt annorlunda. Det man normalt kallar G2 uteblir helt. I profas I, efter den enda G2 som totalt finns i hela meioscykeln, inträffar däremot rekombinationen, som är mitt levebröd och min livsnerv. Att blanda om de genetiska korten kan ge oväntade följder, såsom en kyckling på mellan 700 g och 2 kg!

Antalet möjliga kombinationer och förklaringsmodeller blir däremot, av lätt insedda skäl, närmast oändligt. Permutationstester för att verifiera signifikans kräver en möjlighet att permutera med realism, vilket egentligen är lättare sagt än gjort, även om vissa författare verkar ignorera den biten.

---

I ögonvrån i backspegeln igår

Inlägget skrevs egentligen igår, men jag glömde visst att lägga upp det. Annars är jag allmänt trött efter i alla fall tendenser till försök att kampanja (FBML till folket!), tendenser till försök att reda ut saker, tendenser till försök att återanvända plagg (uppskjutet till torsdag), tendenser till försök att spamma (uppskjutet till fredag), tendenser till försök att fatta beslut, tendenser till försök att skaffa biljetter, tendenser till försök att använda (andra) biljetter och tendenser till försök att vara mindre tendentiös.

Så har jag visst börjat undervisa också. Jag kan förklara flyttalsaritmetik i sömnen nu. Det skall jag öva mer på imorgon. Dessutom har jag fått mail från en Sara, vilket är lite farligt.