Ondskans kvadratrot

Igår invaderade FSF sal F1 på KTH. Undertecknad var där och lät sig chockeras. Kretsar och program som finns hårdkodat i kretsar är ok att hålla hemliga, eftersom man inte kan installera något där. Men kod som kan bytas ut får inte verifieras med krypterade signaturer. Kreditkort är farliga, för man kan se var man är, men att 500 pers (plus några som brandmyndigheterna inte känner till) ser en, det är en annan sak.

Vidare kommer personer med ett gemensamt behov att bilda organisationer för att tillfredställa det, för vi vet ju att det är så det brukar funka med andra produkter. Framför allt kommer man att göra det, även om man vet att konkurrenterna också kommer att få tillgång till det, förmodligen till ett lägre pris, för det är ju inte alls så att komparativa fördelar kanske är det enda man egentligen vill bry sig om. (och även när det inte stämmer så finns ju inte alls fångedilemman och annat som gör att blotta risken att en konkurrent tjänar mer på min investering än jag själv gör, även om båda tjänar mer, får personer att avhålla sig från att agera)

Mannen ifråga sammanfattade det rätt bra själv med att han inte är ekonom. Det är tack och lov inte jag heller, men jag har distinkt andra uppfattningar. Sonys och Hollywoods intresse ligger för övrigt i att stoppa fri programvara, inte att stoppa av dem oönskad kopiering av berörda produkter. Om du har en källkod, vill du dela den med mig? Den som svarar nej är en ond människa. De enda vänner man kan ha är sådana man söker egendoms- och ansvarsgemenskap med. Förtroende är alltid binärt: om jag vill låta dig läsa vad jag har skrivit vill jag även, alltid och per definition, låta dig sprida det. Det här sista är inte bara ett påstående om vad som är tekniskt realiserbart, praktiskt möjligt eller något sådant, nej, det är ju så det är. Om jag vill berätta något i förtroende föredrar jag att det inte finns något annat än mottagarens uppfattningar om sociala konventioner som hindrar denne från att sprida det vidare. Jag skulle inte lägga en besvärjelse över budskapet så att mottagarens tunga brann upp eller dylikt, vid brutet förtroende, ens om det vore möjligt.

Mänskliga förtroenden är inte binära, eller permanenta. Fysiskt ägande är inte totalt... och samma lagar gäller inte för att äga en bil, en klocka och en fastighet... inte ens för en industrifastighet och en bostadsfastighet, och inte ens för en hyresrätt och ett småhus. Men få menar att det därmed är olämpligt att tala om äganderätt och fysiskt ägande som samlande begrepp. Immateriella tillgångar, däremot, måste vi specificera upp i fyrtiotvå dimensioner, ty annars är vi onda. Och har skägg. Och långt hår.

Jag förundras över allt Hr. Fisher gjorde, men även över MALDI.