Who watches the watchers?

Integritet är en knepig fråga. I ekot och ettstudio hör man ideligen jämförelsen (rörande utlämning av IP-adresser något mer vidlyftigt) med hur det skulle kännas att ha någon som följde efter en under en dag och kollade vad man gjorde. Bra fråga, man skulle förmodligen känna en lycklig upprymdhet över arbetstidseffektivt "klassiskt polis(spanings)arbete".

Vidare behandlades Telenors tjänst för barnmobiltelefoncellspårning. Man kan ha många synpunkter där. Jag tycker att en rätt mysig tjänst vore en variant där varje positionsförfrågan skulle resultera i ett utsänt SMS. Övervakaren skulle tvingas ge sig till känna. Det skulle lösa en del problem och eliminera osynligheten i handlingen. Sedan blir det mer en vanlig fråga om någon typ av överenskommelse om vad som är acceptabelt.

Däremot kom en annan intressant twist, förutom skräcken för att barn som växte upp med detta skulle kunna komma att värdera typen av (elektronisk) övervakning, i stället för att rädas begreppet, nämligen: Detta är en tjänst för att övervaka barn under 18 år. När man tecknar tjänsten skriver man tydligen på om det. Hur upprätthålls då detta? Telenor-representanten var lite förtegen, men talade om att man "kontinuerligt övervakar alla kunder för att stävja missbruk". Data mining i all ära, men detta var nog den mer potentiellt förvånande och upprörande övervakning jag hörde om i inslaget.

DN:s pengakrav får mig att fundera över både SvD och The Economist som alternativ. Stoppa valfriheten...

---

Disclaimer

Picard är inte gud i TNG säsong 3. Annars är väl Insurrection mer relevant.