Tipspromenad

Man kan läsa "tipset" att promenera längs Fyris bölja. Det kan också vara så att man har tagit bil till MIC/ITC/<infoga möjlighet för framtida namnbyte här>, vill äta i stan och tycker att man inte har rört på sig sedan man cyklade hem föregående fredag. Således promenerade jag ned. Ganska trevligt, även om husbåtarna är den tråkigare delen av syn. Däremot kunde man förundras över ett övertäckt vattenfall (relation till reningsverket oklar, detektion baserad på ljud), den kvarvarande isen och den förvånande halkan på träkajen jag gick ned på. Där fanns även anslag för Uppsala gästhamn och en möjlighet att se rakt in mot centrum på ett sätt man inte gör när man cyklar på cykelbanan lite högre upp och mindre från den mittlinje ån erbjuder.

En av UU:s julklappar till mig består av presentkort på Akademibokhandeln, så jag slösade lite egentlig semestertid under min improviserade arbetsdag till att även studera utbudet där, samt inse ombyggnadens vidd. En annan tolkning var att jag insåg hur lång tid det har gått sedan jag var inne där senast.

Efter förtärande inleddes min återfärd. Jag tittade drömskt mot andra sidan, men kom fram till att gräset inte var grönare. Ett stycke Island och ett skatteverk ger inga strålande utsikter. En gammal jästfabrik och diverse silos bidrar heller inte till att radikalt kullkasta den grundläggande observationen. Så ej heller livsmedelsverket, för den delen. Jag slår vad om att de inte har någon bouleplan.

Något som däremot kunde ha fått vara grönare var min högerfot. Vänster sko hade irriterat mig lite på vandringen norrut, men under min icke-vagn-retur gjorde sig något ligament eller sena eller vad tusan det kan vara (hallå, kycklingar har mycket enklare anatomi i sina nedre extremiteter och jag bryr mig inte ens om den hos dem) påmint igen. Jag kallar det SF-fot, då promenader i San Franciscos backar var utlösande den första gången. Kort sagt bör jag inte gå utan cykla, lite som visserligen datoranvändande (särskilt pekplatta och bärbaras tangentbord) kan vara handmotorikpåfrestande, men det som är allra värst är att skriva för hand under längre tid.

Därmed var det en relativt linkande Carl som i mörkret gick tillbaka och passerade de "nya" (fanns inte där 2003...) trästudenthusen i den moderna backen (i stället för fältet) Polacksbacken. Där var det primärt mörkt och då det även var så utomhus kunde man anta att invånarna sov eller inte fanns där i allmänhet.

Konjugatregeln är en svensk armékniv. Jag lyckas till och med visa att ett talpar som har egenskaper som ett komplext konjugatpar måste vara just detta par. Imponerande, om man bara väljer rätt skala.