Obligat inlägg

Jag sitter nu på ett hotellrum och försöker göra klart en TCCC-granskning, förutom testerna. Om jag lyckas med det har jag en ganska god tidsplan ändå. Det har varit/är styrelsemöte igen. Jag har betonat postdocstjänsternas välsignelse och intresset av att få postdisputerade forskare ut i näringslivet, inte bara få ut dem precis när de är disputerade och sedan aldrig se dem igen.

Det vet jag dock inte att ni bryr er om. Esseffess vision om den onda högskolan kan mycket väl bli irrelevant ändå, även om jag är osäker. Vi har nämligen behandlat kårobligatoriet. Det stora problemet är att staten kan öppna på stora säcken för att hälla ut bidrag, men jag kan åtminstone svälja organisationens linje nu, då man åtminstone tar ställning mot excesser av tvång och ohederlighet. Att dessa alls fanns att ta bort i dokumentet är en annan sak.

Om man till äventyrs får tag på protokollet får man skilja mellan vad jag yrkar och vad jag idealt vill ha. Utfallet att samtliga mina yrkanden gick igenom anser jag vara lyckosamt. Visionen om den onda högskolan var bara gruppdiskussioner, där det gick över förväntan trots förmodade ideologiska motsättningar. (Nåja, tekniskt sett vet jag inte något om ideologi, bara partitillhörighet explicit i ena fallet och utbildning explicit i det andra.) Att åsiktsbildningen inom denna styrelse då alltså, på sitt sätt, fungerar bättre än den inom US fullmäktige, lämnar anledning till lång eftertanke.

Sedan fanns den principiella frågan om högskolans roll uppe på bordet. Jag formulerar den nog ändå som en fråga om ett fritt kunskapssökande och att sprida resultaten av detta kunskapssökande. Vi når bara globalt hållbart mumbo jumbo jämlikhet jambalaya om det är en logisk följd. Det är det kanske, men vi måste skilja på orsak och verkan. Dålig forskning är bedräglig, fördomsfull, illa utförd och illa kontrollerad. Bra forskning innehåller både nya frågeställningar och tydliga belägg på vägen dit.

Att mina egna små observationer rörande ortogonalitet och modellval för QTL-analys inte hör till den första kategorin vill jag ändå tro. Jag är miltals från den andra.

Varför jag närmast tycker att jag överlag talar mest med explicit vänsterfolk är bara något jag kan notera som skrämmande. (Specialnot: sossar i detta fall ej att räkna som vänster.)

Hade lite tankar på muppkontakt initierad av att vara här, men det fick räcka med ett telefonsamtal (två, om vi tar hänsyn till att det först bröts) där vissa tyska ord uttalades. Kanske lite lite, men jag skall till Florida.

---

Överlevnadsutsikter

Imorgon blir det bråk på riktigt -- och jag menar inte om vad klockan är. Det finns annat jag saknar mer än det som står på morgondagens schema. Mycket. Det är nog egentligen lite besvärligt. Det var dock lite upplyftande att konstatera att farmacevternas åsiktsprogram är en åttondel av "vårt", om man räknar i sidor, ännu mindre räknat i textmassa. Nu lyckas de pressa in en viss andel av det som är fel i storebrorstexten ändå, men den är i alla fall överkomlig rent praktiskt på fler sätt. (Lite satt att bevaka dem som icke-medlemmar. Nåja, man sitter ju i samma organ som vissa och har fina ritningar att visa upp någon gång.)