Manchester

Manchester kan vara många saker. Det kan vara ett (eller två, eller ännu fler, och för vissa som verkligen är insatta blir svaret ändå Ett, med ännu större eftertryck) fotbollslag. Det kan vara en stad som huserar laget. Det kan även vara ett tygslag, med mer eller mindre breda räfflade ränder.

Det är om den sista typen jag nu vill berätta. 2002 gjorde den sitt stora intåg på den svenska politiska scenen. Rejäla ögonbryn hjälpte också till. Nu får man här kanske bereda sig på att se det bredare, som begrepp, snarare än att hänga upp sig på exakt tygkvalitet. Låt oss nöja oss med allt som har en manchesterartad kvalitet. Låt oss vidare i stället för brunartad kostym välja något ljusblått, nära nog med dragning åt turkos. Låt oss framför allt göra den på tok för liten, i princip oknäppbar -- och gör knapparna absurt stora. Tillför en handarbetad svart mössa. Då är man rätt munderad för den cirkus som är Uppsalas kårpolitik.

Det var den mundering jag av lite komplicerade skäl hade på mig idag vid kårrelaterade aktiviteter i form av okristligt tidigt SFS-anknutet förmöte respektive fullmäktige. Jag har misskött vissa saker, skött andra... I alla fall blev det en del obligatorieprat, som föll ganska väl ut. Jag fick en del tankeställare själv också. Det är ju inte en fråga om att bara bränna på mot ideologisk renhet, utan att hålla ett motstånd inom systemet. Trots vad man kan tro är jag ingen VHJ, även om jag V-prefixen är blir gravt felvisande.

Mötet som sådant bjöd på få överraskningar. Närvaron var god, alla partier utom "det seriösa borgerliga alternativet" var fulltaliga (4/7 BS, PS sjuk).

VTK, VKP och VJC undrade lite över hur "våra" SFS-styrelseledamöter kunde (tillåtas) ha andra åsikter. Jag försäkrade att de var underbyggda i dokumenten, fast VTE (ni vet, han som snuvade er på pokermarkerna på Gotland), med förflutet som SFS-revisor, i efterhand tyckte att vi nästan varit lite mjäkiga i att inte påpeka att våra mandat är personliga. Som sagt, jag har faktiskt sagt till VKP att jag ämnade kasta ett getöga på åsiktsdokumenten. Det har jag gjort. Ingen kan dem som jag. Mer om det senare.

Lång tid ägnades åt frågan om att utreda valsystemet. VTK förklarade förtjänstfullt att han heter Pangloss (är VJL Candide?), att personval är omöjligt med 30 000 studenter och att det bara skulle leda till kompisröstning. Dessutom var det en förolämpning att påstå att vissa drevs mer av att roas av politik än intresset för studenterna. Nu tycker jag att politik är kul. Det skäms jag inte över. Jag tror också att min största eventuella nytta för studentkollektivet egentligen har varit SP-inblandningen.

Kompisröstning var det i alla fall. Uppenbarligen räknar VTK med att även hans utökade vänkrets består av färre än det femtiotal faktiskt röstande personer som står bakom varje fullmäktigeledamot idag. Dock är det ju sant att det inte är partivalet i sig som ger kulturen. Däremot bidrar minimigränsen på 2 mandat per parti, liksom regler om att bara förekomma på en lista. En totalt fri listhantering skulle ju ge fördelarna med personval, utan risken att en röst på en "redan garanterad" kandidat blir en förfallen röst. Men, återigen, felet är tanken om att man alls kan vinna på att tycka något gemensamt på 40 sidor, som varje representant måste följa. Felet är att ta dessa 40 sidor med minimal majoritet. Felet är inte bara brist på information om verksamheten, utan hur man ser på sin egen verksamhet och hur man kan tycka att det är medlemmarna det är fel på, när man suktar efter en officiell roll som språkrör för dessa medlemmar.

I debatten deltog 10 män, 1 kvinna. Den varade i kanske en halvtimme innan avslaget slutligen kom, utan votering. Det intressanta var möjligen vissa "avvikelser" inom PS och GS, även om somliga i det förra fallet snarast framförde poängen att UUS ändrar sig först när man blivit små. Det är svårt att invända mot detta, förutom att ett sånt resonemang också säger att processen och inte utfallet är det intressanta. Min favoritformulering var diskussionen om "organisatoriska förändringar som behövs inför ett avskaffande". "Av obligatoriet" må ha varit underförstått för vissa, men jag valde en trevligare tolkning.

Ett nytt valutskott har också valts, där ovan nämnde VTE återigen är ordförande. Av förväntade fem ledamöter är endast tre tillsatta. Själv håller man väl alltjämt alla möjligheter öppna. Lösningen på problemet är "folk, folk, folk, arvoderade studenter som går ut och pratar med andra studenter". Valutskottet har nu som uttryckligt mål att höja valdeltagandet. Jag föredrar "godis, godis, godis" eller "Jolt, Jolt, Jolt".

Motion om att presidialer skulle förlora sin fullmäktigeplats under presidietiden för att ändå visa på önskemålet om en viss upphöjdhet över partifrågorna och yttre representation, avslogs. VTK påpekade att de utses på "vissa partipolitiska meriter". Vad vissa har mer än partibok är en öppen fråga.

Vi gillar rationella tal, så vi har både mål 1/3 och 1/2 (vårt favoritbråk?) representation i olika organ. Det ena kräver vi, det andra anser vi, och det andra möjligen med vissa ytterligare begränsningar, men mest blir det förvirrande. Jag försökte presentera denna invändning, men glömde att 50-procentmålet stod under anse-satserna 10 rader högre upp, så jag kunde inte peka ut det i farten och fick därför anta att jag på något vis hade läst fel. Men, som sagt, ingen höll då med om att kravet fanns där och ändå skall alla som sitter på poster där graden av representation kommer upp känna till detta. Japp, den regeln funkar.

Att VAW ofta för en hel biargumentationslinje innan han kommer till "Men det var inte det jag skulle säga" och sedan växlar till sitt mässande tonfall, har nu blivit en vana. Min förvirring är mer kontinuerlig, så att säga.

Helsingfors studentkår vet bättre hur man vinner stöd. De hade lämnat en mindre förseglad plastsäck med smågodis åt Uppsala studentkår, vilket PS-presidial tolkade som ämnat åt fullmäktige. Korruption. Korruption.

Jag föredrar nog för övrigt kåravgiftsbetald bowling framför dans. Om det senare är billigare får jag väl dock böja mig.

Vad skulle slumpfördelning av fullmäktigeplatserna till studentstocken innebära? Eller ett tvåkammarsystem med hälften valt, hälften slumpat. Lite spännande om man verkligen vill ha udda lösningar (och låt bara ett beslut gå igenom om båda godkänner!).

Nu vet man ju bara inte om blickarna kom av apart klädsel [hey, läs ert eget jämlikhetsprogram] eller att jag redan innan var en katt bland hermelinerna i den församlingen.