Marsvinsgenetik
Min första kurs på Ultuna går lite si och så, då jag av olika skäl har känt mig tvingad att skolka konsekvent hittills. Det är inte så lyckat.
Relaterade skamkänslor har emellertid fått mig att läsa diverse kapitel mer hipp som happ i Lynch and Walsh. Det kan ha medfört vissa ytterligare insikter. Bland annat har jag nu fått läsa om hur inavlade marsvin kan ha fyra tår, men mer intressant hur korsningar mellan tre- och fyrtåiga linjer visade spännande nedärvning. I korthet verkade det röra sig om en benägenhet, så enstaka korsade individer uppvisade fyra tår, men på ett synnerligen icke-mendelskt vis.
Här är det också relevant att påpeka att detta i sig inte kräver en förklaring genom epistasi; det räcker gott med att (i stället) transformera fenotyprummet så att den egenskap man egentligen studerar är just benägenheten att ha fyra tår. Då är det möjligt att varje lokus har distinkta bidrag till benägenheten. (Ungefär som ett drag som uppvisar produktkaraktär med en faktor som bidrag från varje lokus mycket tacksamt kan loggas och bli snäll.)
Mycket andra digitala vandringar har det inte blivit, då jag har suttit på plan och försökt sova och läsa i den där boken om vartannat. Dock har jag skrivit något slags sammanfattning av den första TC-komponenten inför TCCC. Jag har även konstaterat bortskämda (svenska) tonåringar och en dansk familj som verkade nekas i passkontrollen. Man kan uppfatta det som ett lyxproblem (inflygande turister från EU är inte direkt de personer som berörs mest akut av USA:s gränskontroll, inrese- och immigrationspolicy. Nåja, det var ändå frustrerande att se en part i kön bli tårögd och sedan se dem gå tillbaka. Någon gång efter det hade mexikanerna som var före mig i min kö (och det äldre paret av okänd nationalitet som bara tog lång tid i största allmänhet) slutligen expedierats, så jag såg inget av det vidare utfallet.
(Modern med två tonårsbarn där samtliga parter skällde ut varandra för hur de reagerade på att sonen glömt bort att ta med sig mobilladdare och tyckte att det var acceptabelt att köpa en ny, på Arlanda, väckte också medlidande, preliminärt mot alla parter, men av ett annat slag. Nåja, de förgyllde på det hela taget min tid incheckningskön, som p.g.a. automatfrånvaro och andra aspekter var tröttsam.)
Orlando är regnigt och huset inte det snyggaste på utsidan. Däremot är rummet rymligt och ger en viss känsla av lyx. För att vara ett hotellrum är belysningen också rätt väl tilltagen (ett ständigt problem annars), men man måste som det verkar hantera omkring tio separata reglage för att uppnå detta.
Det är också något oklart om jag har rumskamrat eller ej.
Jag får säkert skäl att rapportera ytterligare, kanske till och med vad gäller bilder. Orkan är det inte här än, bara regnigt och dant. Givetvis däremot inga temperaturproblem.
2 kommentarer:
Marsvin ska ha fyra tår på framtassarna. Den vanligaste typen av extraklor (tå med klo men utan skelett och styrsel) som dyker upp inom de flesta raser anses åtminstone ibland vara recessiv och brukar av uppfödare avlägnas under det första levnadsdygnet. Hos cuy (marsvin avlade för storlek/kött) brukar upp till kanske (i extremfallet) 7-8 tår per tass kunna uppträda, generellt med skelett. Förekomsten av sådana anses vara dominant.
Gah, min långa svarskommentar här är uppäten. Får väl skriva igen...
Det tycks röra sig om baktassarna enligt Lynch and Walsh, som citerar en artikel av Wright 1945 (referenser är bäst, vem bryr sig då om verkligheten?).
Huvuddelen av texten handlade bara om att ha ett tröskelvärde från en underliggande fördelning som i sin tur är relativt kontinuerlig och påverkas av både genetiska faktorer och potentiella miljöfaktorer. Hade inte ens läst detta specifika när jag kommenterade typen av resonemang som kortast i cnmaster.
När de kommenterade lite närmare konstaterar de att Wright egentligen identifierade både partiellt utvecklade tår och fullt utvecklade (skeletterade). Samtliga diskreta klasser (ingen extra, partiell och fullt utvecklad) skulle då relateras till position på den underliggande kontinuerliga skalan. Korsningar där bara loci som "räcker" för partiell utveckling ingår skulle då ge något som närmast ser ut som recessiv nedärvning (så länge inte miljöbruset blir för starkt).
Riktad avel på anlaget från olika linjer (d.v.s. linjer där vi inte förmodar att benägenheten för extratå är identical-by-descent) skulle då mycket väl kunna ge skeletterade tår, eftersom vi får in alleler på två loci som båda bidrar.
Om man har kraftiga anlag för en underliggande egenskap som kan ge extratår skulle den förstås även framstå som dominant med avseende på de diskreta klasserna. Upprepade korsningar skulle däremot visa på att det inte vore så enkelt, med ett polygenetiskt mönster där man till slut är tillbaka i att korsningar av icke-uttryckare (framtagna genom konsekvent korsning av cuy-med-tå-ättlingar med icke-tåare) återigen skulle kunna ge uttryck och således "recessivitet".
Boken kommenterade också till slut att man i vissa amfibier gjort utvecklingsstudier och kunnat konstatera att man kan framkalla/undvika extra digitalier där i genetiskt identiska individer genom att stimulera/hämma celldelning i specifika områden vid en specifik tidpunkt. Den underliggande kontinuerliga fördelningen skulle alltså handla om antal celler av en viss typ i en viss region i ett visst utvecklingsstadium, som sedan avgör om (utvecklings)anlag anläggs för kroppsdelen eller inte. Den förmodade underliggande kontinuerliga egenskapen kan då alltså ha en reell och direkt observerbar motsvarighet, även om den mycket väl skulle kräva invasiva metoder i däggdjur att observera i praktiken.
Skicka en kommentar