Kedjans svagaste länk

(eller: Murphy Reality Productions presenterar "Hårddisk söker burk")

Dagen började illa, med att man genom lite allergisymptom, lite konstig rytm hade somnat mycket sent föregående vakenhetsperiod. Nåja, jag kom praktiskt taget i tid, men undlät bland annat att raka mig (medan tänderna borstades med önskvärd precision) för att spara in lite tid.

Ny föreläsare på kursen. Man börjar hänga med lite mer, men jag är oroad om många andra hänger med fullkomligt, även om jag har andra (läs sämre) förkunskaper för detta.

På lunchen åkte man till sitt arbetsrum på BMC för att skicka och svara på mail av relevanta slag. Det gick ganska bra. Dock hade ett visst gnissel och ovilja för växel att läggas i noterats. Det senare är ett äldre fenomen.

Mail skrevs och viss annan textbaserad kontakt underhölls. Ett av mailen var skrämmande. Man fick samvetskval både för att bli illa berörd och för att inte bli det och för att tänka fel på en massa sätt. Lite fick man uträttat, trots sinkande av det och av de konstiga TCP/IP-interaktionerna för RDP. Ett annat mail frågade hur Limerick fungerade nu, vilket är lite bristfälligt, eftersom den fortfarande inte nått mig.

Efter föreläsningen skulle man tillbaka till BMC igen. Kedjan hoppade. Man ledde den ända fram till BMC och kunde där konstatera att foglänkens icke-lösa del hade lossat, så det fanns egentligen ingen idé att påträda den igen (att det nästan exakt gått ett år sedan valet och föregående episoder av slaget är intressant -- vis av denna erfarenhet valde jag att inte glidåka ner till centrum).

Man kom upp till sin Mac. Där kunde man läsa ett mail som netto innebar att Limerick var utkvitterad, men felaktigt hade skickats till BMC, bara för att jag lämnade in den för service där. Gah. Hjälp. Den kan alltså ha anlänt här redan för en vecka sedn. Jag gick till godsmottagningen och försökte klargöra läget. "Ingen dator. Hämta kollinummer!" Jag hämtar kollinummer. "Jodå, den kom hit." *gå runt och leta* "Men den är inte här..."

Kikade även i korridorerna på LCB och förklarade lite lätt men på usel engelska då jag var gravt nervös. Ingen Dell-låda kunde jag se till där heller. Den kan förstås ha hamnat på någons rum, men jag borde ju ha informerats i så fall. Saken var dock att datorn var adresserad till mig personligen, inte till mig på BMC, även om skillnaden är hårfin. Och jag hade inte ens uppgivit den adressen som mål. Jag blev ombedd att återkomma imorgon, då den medarbetare som faktiskt kvitterade datorn skulle kunna berätta vad som hänt med den. Alla är eniga om att den kvitterats ut på BMC. Var den sedan finns är pinsamt oklart.

Dessutom dröjer 30-tummare 2 och Seven-ersättare till 17 oktober, i stället för 13 september, i stället för 23 augusti. Och de meddelar konsekvent detta omkring en vecka innan leveransen verkligen skulle bli av. Fy Dell, fy. Två och en halv månads leveranstid är oacceptabelt, särskilt med så dåliga uppgifter i varje led.

Gick tillbaka till IT-stöd för att göra cvs-update inför merge med min fork. Engelska ord är trevliga ibland. Först trodde jag att jag lyckats kortsluta disken (datorn POSTade inte med disken i), men det var nog bara temporärt glapp genom ovilja att skruva i skruvar. Sedan gick det bra. Slutligen provade jag att betala buss i Uppsala med SMS, så nu har man gjort det också.

Nu skall man äta. Det blir Dafgårds-mikro, Hannah får säga vad hon vill. Jag har lidit tillräckligt.