Hedersdoktorns ondska

Läste nyss en text av Chomsky som började om Turing och slutade med Gingrich. Gissa vilken del som var intressant. Lite fundersam över det, samt tidsmönster i loggar, gick jag mot köket för att ta ett äpple för påföljande förtäring. Olyckligtvis gick jag med huvudet vänt lite nedåt, försjunken i tankar, genom den mörka korridoren. Händerna hängde smått knäppta framför bålen.

Så.... baaam! Jag hade fått för mig att stänga dörren tidigare under kvällen. Handlederna drabbades av smärta, genom placeringen. Det kändes, bokstavligen, som att gå in i väggen. Jag kan nu säga att det inte är bekvämt.

För övrigt tror jag inte att jag har sagt uttryckligen att The Blue Man Group närmast pinsamt tydliggjorde att jag förmodligen numera lider av astigmatism i de mer perifera delarna av ögat. Således ser jag utsträckta dubbelbilder, främst vertikalt, när man exempelvis skall se en LED-textskärm på 40 m avstånd i mörker. Motsvarande åtgärd i dagsljus är en barnlek. Det är nog faktiskt sorgligare än att jag har hittat en pixel som aldrig blir mörkare än #003000 på 30-tummaren. Nåja, jämfört med verkligt närsynta ser jag säkert fortfarande bra. Om man bara monterar små strålkastare intill ögonen och på näsbenet borde jag kunna belysa allt jag vill studera med blicken. Alternativt vore pupillkontraherande medicinering en strålande idé.