I blickfånget

...befann sig två varelser som jag helst hade sluppit se, i jämnhöjd med båda kamerorna, vad som kändes mitt för min placering. Framför allt innan det hela brakade loss fanns det en problematik i att komma på var man skulle fästa blicken. När man dessutom insåg vem som var en av motdebattörerna kändes det som att sjunka genom jorden. Nu har jag tack och lov åkt tunnelbana till KTH varje vecka på sistone, så jag är van. Ändå tänkte man på euroförvalrörelse, där han också hade bekanta i publiken, medan jag saknade det. Här valde dock den delen av publiken (som utgjorde en betydande del av den totala numerären) att, på ett maner som närmast tycks hämtat av oss i oppositionen, tåga ut under frågestunden.

Den här gången var det dock inte han som fick ledande frågor, och den fråga som hade ett organisatoriskt överlapp mellan en medlem i panelen, och frågeställaren, framstod inte heller som så särdeles överlagd.

Jag hade dock gärna diskuterat fri programvara, men nu kom ingen pirat. Taffligt. Godkänd pirat live verkar vara svårt att uppnå. Nu blev det i stället mycket om kårens legitimitet kontra andra organisationer och former, vilket kanske inte var så dumt för oss ändå. Kort sagt kändes det som det gick bra när man väl var igång. Bättre än tvärtom!

Vidare har jag prestandatestat idag. Resultaten är, i grunden, föga förvånande. Det känns fortfarande som att jag missar något för att förklara till fullo hur Java kan vara så långsamt för triviala saker. Livets verkliga mysterier är kanske inte ämnade att förklaras.