Blickar bakåt, stirrar fram

Nog är det som det är. Något annat vore väl ganska omöjligt. Men jag känner igen den här rösten och på vissa sätt finns det väl paralleller med skedet när Carl håller låda kom till. Det fanns möjligen en större förhoppning om att det kunde bli annorlunda. Det blev det inte. Men det är förstås också en insikt, på något sätt.