Sten? Börda? Check!

Jag har långt om länge insett vissa saker kring väntevärdesmaximering och annan dylik optimering. Det finns kanske möjligheter att göra snygga saker när man med säkerhet vet att två händelser är endast två och helt komplementära. Samtidigt har jag sett att lösningen ibland degenererar till det uppenbara. Nåväl, jag har plötsligt mycket mer stringens i vad som är rimliga sätt att angripa konvergens och oscillationer.

På verkliga data kan jag då tydligt demonstrera längre LD-regioner, även om man inte i absolut mening kan säga vad som är rätt. Eftersom tidigare besked var att min metod var ointressant för att den inte gav kvalitativt tydligt bättre resultat borde visualiseringar som visar en tydlig skillnad vara något av en dealbreaker. Resultat har meddelats, men ingen respons tillbaka.

Så har man skrivit abstractförslag om både derivata och haplotypningen. Dessa har spridits. Men inte har man fått några kommentarer på dem från personer som borde vara angelägna om deras lyckosamhet. Möte om dem skulle enligt min uppfattning hållas som lunchmöte idag. Eftersom jag hade med Casper och rätt nyss hade frukosterat tänkte jag avstå från själva lunchen, men i alla fall. Tyvärr verkade övriga parter ha tolkat det som att mötet skulle avhållas på deadlinedagen imorgon. Alltså hade man packat ned Casper, vagn och mig i bil, betalat parkeringsavgift med tanke på eventuellt behov att sitta kvar efteråt och slutarbeta eller diskutera vidare, och åkt dit, helt i onödan. Och proceduren måste upprepas imorgon.

I försök att trösta sig försökte jag ringa Jessica också, så att vi bara kunde träffas på lunchen. Tyvärr såg hon inte de samtalen, vilket kändes mer frustrerande givet föregående händelser. På vinst och förlust körde jag vidare från EBC till Polacks och tittade efter henne på Rullan, med Casper i famnen. Också utan resultat.

Slutligen kommer man hem, sur och bitter. Då håller fastighetsskötare på och arbetar i hissen på källarplan, så det blir att så försiktigt som möjligt bära upp först Casper och sedan vagn fem trappor. När jag har kommit en bit med vagnen rusar då hissen förbi.

Och alltihop idag är också med bakgrunden att Casper har sin första verkliga förkylning och sov synnerligen oroligt i natt. Blä. Bläh. BLÄ.