Färger på en vind

Det är helt uppenbart så att mitt privata bloggande har gått ned. Det finns flera orsaker. Små betraktelser gör sig ganska bra i andra asociala medier, medan politik tas i politiska sammanhang. I några fall håller man också bara tyst. I brinnande valkampanj är det inte bra att komma på låttitlar och -texter som hånar den egna sidan, eller ens den andra sidan, alltför mycket. De kan på sin höjd sjungas på tomma sträckor medan man cyklar. "Farbror Jan mytoman" är väl en av titlarna jag kan yppa i efterhand.

Viktigast är förstås att när jag brinner av intresse att berätta något för någon nu är Jessica det uppenbara målet. Ett av många skäl att starta bloggen var just att skriva de där sakerna jag kanske ville berätta för någon, men som inte var så akuta att få sagda egentligen.

I teorin var valrörelsen även vetenskapligt produktiv. Två manus skickades in, ett redaktörsbrev författades och hittills har alltsammans resulterat i noll och intet. Nåja, det var inte riktigt sant. Redaktörsbrevet har fått ett artigt och synnerligen bestämt avvisande. Det enda jag inte har gjort är att faktiskt forska, men det gjorde jag å andra sidan juni-augusti med betydande intensitet. Problemet är ju att det felsökandet och klurandet utnyttjar all sådan energi. Jag får lystmätet av att lösa saker tillfredställt, men det kan gå månader innan ens någon annan tenderar att vara intresserad av det. Större delen av mina haplotypningseskapader 2008 är fortfarande bara ett inskickat konferensmanus (i maj i år) med mycket osäkert öde.

Men jag fick ett ryck i torsdags, ungefär. Dags att sammanställa alla portalfixar som gjorts över tid. Det gjordes. Sedan var det dags att angripa mer. Så nu kan jag glatt påstå att en massa trevliga fixar är på väg i drift och att jag var så trött på lördagsmorgonen att jag glömde bort att jag skulle på dechargeutfrågning med LUF. Lösa några problem, skapa andra.