Lokala temporala avvikelser

Det har blivit vintertid. UTN vill bli egen kår och vår egen ärevördiga konstruktion kan byta valsystem i grunden för första gången sedan 60-talet (det var tider när Fria studenter, Kårcentern och Liberalerna var egna partier, även om Liberalerna inte kom in på det år som användes som kårvalsaffisch... var det månne ett subliminalt budskap för att eliminera somliga?).

Artiklar kanske kan bli klara, men det första som händer är att man får mer tid till konferensbidrag. Tid är ibland svår att förvalta. När man städar bland gamla gymnasiepapper finns det vissa klasser som man ju vet är förgångna, men som man ändå inte kan med att slänga. Jag får dock säga att jag slängt betydande, för att inte säga, enorma, mängder papper de senaste dagarna. Dessutom har jag hittat vårterminens Studentkort några dagar innan det löper ut.

Jag fortsätter vilja rusa framåt, men man vill aldrig känna att dörrarna stängs. Lämna alla dörrar på glänt. I dag stängdes ändå en dörr. För två år sedan fanns det två svarta kaniner som jag tyckte om. Nu finns ingen av dem kvar i någon relevant mening. Det gör mig perplex. Förra gången utlöstes betydligt mer ångest över min egen belägenhet. Den tangerar nu också, men vissa saker är ändå så mycket bättre ändå. Ångesten när jag trodde att jag kunde förlora dem, fullständigt, var så mycket större.