Atreides

En före detta FO har fått mitt öra och kände igen mig där jag satt långt bak. Tack och lov blev jag även korrekt identifierad av andra personer, men man kunde distinkt undra varför man gör ett schema där alla skall springa runt mellan olika rum i kvartspauser. Nu är greppet inte helt okänt från domäner jag har bekantskap med, men de brukar ha mer generöst tilltagna korridorer ändå. På vägen ut observerade jag i alla fall hur vissa tog till greppet att gå rakt igenom ett rum i stället för att vindla runt i korridoren och ledde så även mina nyblivna anförvanter (+ ex-FOBO) åt rätt håll. Här kan vi säga något cyniskt och irrelevant om manlig dådkraft, eller något cynisk och mer relevant om Carls ovilja att gå samma väg som alla andra, särskilt om någon annan verkar marginellt bättre (utom, förstås, när jag gör mitt yttersta för att ändå emulera konventionscompliance).

Jag har en hel del att säga om surrogatmödraskap, men vet inte riktigt vad. Debatten var intressant och dess mest bestående intryck var att min bild av RFSL förbättrades avsevärt, även om jag väl vet att de inte alltför sällan är rätt vettiga. Hörde även diverse andra saker under fika, men då var jag väl relativt tyst. Mina trippelroller kunde vara lite besvärande och jag visste ju inte heller riktigt vad andra möjligen visste (att jag visste att de visste).

Trevlig middag, även om jag tycker att min egen favoritkhorma brukar vara klart godare. I alla fall klokt val att avvika från det större sällskapet då, så att man var så illa tvungen att prata själv och även ansåg sig kunna göra det ytterligare något friare.

Man har en naturlig dragning till vissa platser, så en promenad från Odenplan tillbaka mot Centralen, eventuellt via Tegnérgatan, ledde i stället till Valhallavägen och nästan ända till T-snabben. Där fick man förstås vända och sedan knalla tillbaka. Klockan hann bli mycket, men totalt sett ändå en rätt trevlig kväll. Nu är frågan om det är Heinlein eller Herbert som ger bäst tolkningsram, trots allt.