Mer om purpur

Förtroendet för Borg är klart större än det för Östros, proklamerade SvD häromdagen. Mitt förtroende för båda sjönk när jag såg vilka märkliga bågar med äggrunda glas båda verkade använda, med en mycket skrämmande likhet.

Sociologer skriver på driven-av-hej-vi-ville-ha-mer-uppmärksamhet-än-som-bla-kultur-journalist-så-vi-länkas-av-våra-gamla-polare-nästan-som-alltombarn-siten om hur bra det är med höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. För det är nämligen minsann så att den som har en hög ersättningsnivå, när man sedan får jobb, går tillbaka till ett jobb med hög lön. Lägre ersättning (om vi är välvilliga har man försökt jämföra personer med fackförbundskopplade tilläggsförsäkringar med dem utan, när man studerat inom Sverige, jag orkar faktiskt inte gräva ned mig) ger risk för lägre lön i nästa arbete. Jahapp, så vi menar att lönerna pressas ned av ett reellt arbetsmarknadsutbud? Sensation!

Författarna går sedan in på att det finns mer eller mindre attraktiva arbetstagare och att arbetsgivare, märkligt nog, har en tendens att anställa de mest attraktiva till samma pris. Olika pris för olika arbete har tydligen inte föresvävat dem. Därför finns det också en och endast en kö med möjliga arbeten att ta i lågkonjunktur. Att somliga "skitjobb" har personalomsättning, men framför allt svårt att tillsätta platserna, även under relativt dålig konjunktur, ignoreras. Att en bilmontör kanske faktiskt borde gå till en annan bransch och rutscha ned i lön, då kvalifikationerna där är värdelösa, nej då. Man skall lugnt vänta på nästa högkonjunktur, för att där optimalt kunna allokera humankapital (vilket antas ske när lönesumman maximeras). Ty det är ju inte heller så att även den som väl fått ett sämre betalt jobb kan vara uppmärksam på andra möjligheter. Nej, det enda sättet att vara tillgänglig på arbetsmarknaden när dagen H kommer är att rulla tummarna, rulla lite försynt på arbetsförmedlingens platsbanksstyrkula och kanske gå en kurs.

Sveriges problem rörande allokering av humankapital är ett utanförskap som förstärks av värderingen att produktivitet är likformig, samtidigt som "alla" (enligt artikelförfattarna!) vet att det inte är så. Att rekryteringar dessutom kan ske på märkliga (fördomsfulla) grunder är givetvis också sant, men att sådana tendenser förstärks av att ge massiv trygghet (i betydelsen bindning till arbetsgivaren) till den som har en fot inne är minst lika sant. En ökad sysselsättningsgrad, även på löner som efter skatt ger under 10 tkr (en grupp som minskar rejält med jobbavdrag) skulle ge massiva ökningar av BNP. En scenariosammanställning relaterad till långtidsutredningen konstaterade att ökad integration, representerad som ökad sysselsättningsgrad bland utrikes födda, gav högre effekter än ökad andel av befolkningen med högskoleutbildning, just för att sysselsättningsgraden är så kritisk. Högre andel med högskoleutbildning skulle tvärtom sänka BNP-utvecklingen i flera år, under den tid då effekterna enbart skulle bestå i ytterligare individer som står utanför arbetsmarknaden (men inte som öppet arbetslösa). Att utredningen i ljuset av det kom fram till studieavgifter är kanske inte så förvånande, även om den slutsatsen tål att diskuteras.

Faktum kvarstår att sysslolösa människor är oerhört dyra, särskilt om man skall ge dem pengar baserat på en inkomst de någon gång har haft, i det uttalade syftet att de inte skall sysselsätta sig med något annat. Så länge jag dessutom tror att A-kassan enbart skulle bli djupt förvirrad av att försöka förstå hur mina inkomster uppkommit tänker jag inte försöka gå med i någon sådan och ej heller se med blida ögon på ett uttryckligt förespråkande av vad som ytterst är en statssubvention åt arbetskarteller som likt ATP tycker att det man en gång uppnått för alltid skall definiera vad man får behålla.

I övrigt kan man ångra infall. Sedan kan man bli nyfiken på förändrade IP-adresser, men efter lite överväganden och studier se att det nog var klart tråkigare än man kanske trott. Märkligt hur snabbt man genererar komplicerade hypoteser. Tänk så jobbigt det blir den dag man borde försöka memorera IPv6-adresser.