2008-11-27

Önskan nu och här

(klassiskt grekisk svart galla i samma form som så många gånger tidigare)

Lite mer visionära önskningar kan som sagt komma senare. Men nu har jag i det mesta jag gör försök till en spännande balans mellan principiell stringens (exempelvis skånelänning) och försök till praktisk effekt (exempelvis kårengagemang). Gräv där du står, men tappa inte sikten.

På en lite större skala har vi förhållandet till välfärdsstaten. Tycker jag bara om pengar i mitt motstånd? Heter jag möjligen Egon i ett okänt fjärdenamn? Fullt så enkelt skulle jag inte säga att det är. Det handlar mer om personlighet än ett mer allmänt och objektivt egenintresse. Som pseudogenetiker skulle jag väl också tendera att säga att det i sin tur har en deterministisk bakgrund. Och, visst, det tänker jag mig väl också.

Men här kommer skolan in. För visst får man vara bra, men då måste det vara skolans eller föräldrarnas förtjänst. Jag kan inte påstå att någon egentlig mobbning förekommit, men däremot gott om oförståelse. I allmänhet välmenande lärare, förstås. Faktum kvarstår ändå: praktiskt taget allt reducerat till trivialitet. Komplettera med lite plikttrohet och den där sociala bakgrunden så har vi de bokstavligen perfekta (teoretiska) betygen. Visserligen kanske inte exceptionellt över målen i språken, men definitivt inte dåligt. Men fullkomligt uttråkad. Dessutom mer än lovligt invand i att vara överlägsen, upplevt eller reellt. Säg bara inte att räknandet i egna böcker och hjälpen åt andra minskar den distansen, för endera parten. Större grupper med relativt likasinnade långt tidigare hade kanske gjort skillnad. Men, se, det är fult.

Lägg därtill några lämpliga plötsliga kast, som oväntade åldersregler. Man kan fundera lite kring relationen till etniska eller religiösa friskolor. Beroende på förhållanden kan en identitet som handlar mer om vad man är, snarare än vad man inte är, ge en bättre integration och interaktion med det man inte är i slutänden.

Det trista i hela historien är förstås att jag inte är så oerhört bra i slutänden nu. Jag hade kanske kunnat bli det, det vet jag inte. Om jag kunnat, men inte blev, skyller jag det i sann offermentalitetsanda (lite tautologi där) på skolan och denna kollektivistiska skit.


On a lighter note


Seså, nu har jag nästan skrivit av mig. Jag har i alla fall hittat ett fel i mina matriser, som gjorde att man kunde hitta lite lösningar. Det skulle jag ha gjort mer av under kvällen, men i stället deppade jag, demonterade Turbo Memory och gick på extrainsatt stämma i BRF. Tänk, kårfullmäktiges ledamöter är ju faktiskt rätt bra på mötesformalia. Och att uttrycka sig om abstrakta sammanhang. Jag har fått mina vyer vidgade. Dessutom är det irriterande att sitta i en öppen lokal med obefintlig vägg mot fritidsgård i andra hörnet...

Inga kommentarer: