Goethe med drama

Möten kan ha en oundviklig karaktär. Idag lyckades jag dock både trasa sönder ett CVS-arkiv och bitvis vara mentalt frånvarande under ett möte om IT-visioner. Vi får se om det får önskade följder ändå.

Annars har jag till slut sammanställt mina BICoB-försök. Man kan väl säga att det tycks som att två identiska TDB-beräkningsservrar inte är fullt så identiska, men jag försöker bortse från det. Om mitt program alternerar mellan 2,6 och 2,3 sekunder och det andra går exponentiellt upp mot 4 minuter innan det kraschar är det liksom inte alternerandet som är det avgörande i sammanhanget.

På natten skall man sova, men ingen hade informerat min hals om detta, så trots försök att lägga mig tidigt (och lyckligt insomnande) är jag nu vaken. Jag läste ut lite av den jämfört med senare unge Clarkes lidanden och konstaterar att det är något i den stilen Eon kunde ha varit om inte björnen börjat hallucinera i mitten. Att man kan ha synpunkter på både Clarkes språk (även i engelskt original, i andra verk) och i detta fall Lundwalls översättning står också mycket klart. Började dessutom tänka på perioden då en vid tillfället inte alltför stor person slukade hans mer eller mindre skumma havsverk. Resultatet är ju att jag själv undvikit dem, men borde kanske undersöka saken någon gång.

Förutom hostan bidrog tumvärken till att det inte gick att somna om till GMV, då man inte kunde hålla vänsterhanden på något avslappnat sätt som inte var frustrerande. Jag letade sedan efter snören eller remmar av något slag. Lösningen just nu är ett Israel-armband från olympiad som lindats och halvknutits runt vänster tumme och pekfinger. Man kan till och med skriva rätt bra med pekfingret, men blir påmind om att hålla tummen i schack. Jag är helt fascinerad över hur mycket jag gör med vänsterhanden, som att öppna flaskor, hälla och annat. Dessutom, förstås, tangentbordsaktiviteten. Förhoppningsvis kan detta provisorium leda till att jag har bättre möjligheter att somna igen efter detta inlägg, eller i annat fall i alla fall slippa ha ont.

Adlibris lyckades i sin välvilja leveransavisera en bok vid femtiden på måndagsmorgonen. Den låg i mitt postfack när jag kom hem. Då Bokus sa att den var slut hos leverantör bådar det ju ganska gott, om jag nu lyckades beställa rätt. Nackdelen är förstås att jag har mycket få skäl att inte göra diffinluppen nu. Tusan. Dessutom utvecklingssamtalsliknande sak med tre seniorer (varav en handledare) under tisdagen. Nattens erfarenheter gör mig naturligtvis synnerligen lämpad för sådana eskapader. Trots allt är det lågkvalitativ vakentid som inte behöver försöka ägnas åt forskning eller andra mer väsentliga uppgifter.