The final frontier

Hosta, trötthet, klåda i hals och på rygg. Kort sagt har jag något att skriva om igen, då jag har uppenbara symptom på... tja, någonting!

Efter att inte ha orkat stiga upp prematurt i syfte att få saker uträttade (sånt är ju annars, i ett allmänt perspektiv, inte helt dumt) kom jag ändå upp och gjorde marginella ting. Syftet var att ta sig till jobbet, bussledes, då jag varit hopplöst trött dagen innan. Här kan sägas att sjukdom inte var den enda faktorn, ty en felskriven uppgift till PDE-kursen bidrog, tillsammans med intrång på "mitt" arbetsrumsrevir (något i sig rätt naturligt, då det inte är avsett för enn person), skapade en märklig synergi som inte alls var gynnsam ur välbefinnandehänseende. Den var inte heller gynnsam ur hänseendet att förstå kursen, eftersom jag ägnade längre tid åt denna lätta uppgift som jag i grunden hade förstått, än åt de andra.

I alla fall: till jobbet, iklädd en buss. När jag väl kollar exakta avgångar inser jag att det är lite bråttom, men rakar mig hjälpligt (dock inte mer, vilket var en klar brist när det senaste föregående tillfället var fredagsmorgonen), borstat tänderna mer heltäckande (men jag skulle inte ha kommit på tanken att testa det påståendet med plackinfärgning och sedan ge mig ut att möta dagens våndor, så säker var jag inte på täckningsgraden) och stormat ut och mot min busshållplats. Jag lät till och med bli att skicka biljett-SMS medan jag gick, då jag tänkte att jag alltid kunde uppehålla föraren medan jag knappade på plats, men inte om jag förlångsammades av knappande medan jag gick mer eller mindre hastande.

Nu kom jag fram kanske 3-5 minuter i förväg. Jag misstänker att tidtabellskattningarna inte tar hänsyn till det pågående vägarbetet på Herrhagsvägen, med Umleitung och avstängning. Men vad händer med telefonen? Det går inte att skicka SMS. Den vägrar verkligen. Här bör också sägas att även om jag någon gång tidigare tagit stadsbuss, till och med nyligen i och med förra veckans biobesök, så hör det i grunden inte till vanligheterna. Jag har därmed koll på att det finns SMS-biljetter, kort och pseudoparkeringsautomater som ger bussbiljetter. Det vet jag, för allt det där kan man se utan att egentligen åka med bussarna. Däremot har jag rätt dålig koll på hur det är med kontanthantering idag.

När jag då inte kunde skicka SMS, samt hade bekräftat att jag inte kunde skicka till andra nummer heller, men att andra kunde skicka till mig, så att det på det hela taget var svårt att hävda för en busschaufför att något force majeure som borde ge mig rätt att åka rådde, hade jag glömt bort min ursprungliga tanke, att uttryckligen verifiera om det fanns en kontanthantering som alternativlösning. Jag gick i stället mot närmaste kortautomat. Det innebar givetvis att jag missade 21:an, fick vänta, ta alternativväg med 5:an in och 20 ut... och komma fram något senare än nästa 21, som gick från busshållplatsen där hemma en halvtimme senare. Jag handlade möjligen djärvt, men dåraktigt. (Å andra sidan gav min kalkyl redan när jag valde att ta den femma jag tog vid handen att jag knappast skulle tjäna markant på tilltaget.)

Jag har börjat städa upp Sakai igen också. Vi får se om jag har missat något avgörande. Däremot kan man undra varför även 64-bitarsversionen av JVM skall ha ett närmast skrattretande standardvärde på permgen. Adressutrymmesskäl borde utgå fullständigt som ursäkter i det fallet.