Dagar kan passera fot

Igår blev det lite stressigare än tänkt. Jag hade fått ha hand om en bil, för att kunna fixa UUSP-bugg på ULL på söndagskvällen (och inte riskera att åka dit för att konstatera att mitt passerkort var helt omöjligt). Det gjorde i praktiken att det tog (klart!) längre tid att ta sig ned till stan för lunch, om man inkluderade behovet att parkera bilen. Man kan i efterhand fundera över hur lång tid promenad hela vägen egentligen hade inneburit.

Nu var det dock inte promenad över hela vägen. Jag joggade inte över någons grav, men väl över en bit av gamla kyrkogården, dock förläget nedsaktande när man mötte personer alltför nära. Här kan man konstatera att löpning har klara nackdelar:
1. Överkroppen skakar runt, så att även måttlig ansträngning kan ge hålliknande tillstånd på ett sätt som aldrig sker med cykling. (Här har vi lite observation och lite försök till förklaring, men det är helt klart inte den rena ansträngningen som gör det.)
2. Det rena draget blir mycket mindre vid ekvivalent ansträngning, så svettning (och eftersvettning) blir ett ännu större problem.
3. Man kan känna SF-fot dagen efter, fast lite omfördelat upp på underbenet. Det känns inte som vanlig träningsvärk i alla fall, så jag är högst osäker på om mer regelbundet springande skulle leda till att träna bort det, eller motsatsen. Här kan man förstås anföra att jag kunde ha haft gymnastikskor, av äldre eller nyare slag, och inte ytterligare ett par Kina-sandaler.

En verksamhetsberättelse är också tagen. Dessutom han man hämta tillbaka sin kvarglömda Brämhults från ULL, se TDK (inte mediatillverkaren) och laga ngen-cachen på Ante.

Som integrationspolitiskt ansvarig försöker jag nu inhämta en del tidigare inte uppfattad integrationsteori. Jag kan också konstatera att Apple fortfarande inte begriper värdet av upplösning, medan däremot 24-tummare med LED-bakbelysning kanske inte vore helt fel.