Onormaliserad form
Filosofiska rummet talade om solidaritet. Jag blev kanske påmind om problemet med socialdemokrati, i att företrädare bredde på om att poängen var identifikation. Dessutom var identifikation omöjlig om löneskillnader över ett visst magiskt streck förelåg.
Min politiska gärning grundar sig i allmänhet inte på identifikation. Empati kan ha en roll, men inte identifikation. Alieneringsgapet till alltför många blir helt enkelt alltför stort. Det motsatta gapet tycks dock vara ännu större. För vad gör det egentligen om man tjänar 15 eller 45 k så länge man smälter in. Man kanske nästan kan spekulera i att försöken till identifikation i sig också är missriktade. Om man tänker "hur skulle jag ha gjort för att få resultat som han" antar man träning och, då jag började tidigt, drillning från den åldern. Vilja till provresultat, tävlingar och betyg tolkar man lätt som att det förmodligen finns tryck, varför inte både morot och piska, bakom (och inte från pannloben utan från föräldrahåll). Nu är ju det ju inte så det ligger till. Det var vad man gjorde för att det inte krävde planering och passande av tider, för att det var stimulerande, för att man inte kunde tröttna. Man kan i efterhand förstås ifrågasätta riktigheten i prioriteringar, men det är något helt annat.
Därför blir jag nog lite extra stött när mina försök att förklara saker inte lyckas. Det kan röra sig om IMO-korrespondenskurs (särskilt med hurtiga kommentarer om att man kan förlora mycket i livet om man inte gör sig förstådd, som om jag inte det redan visste), TC-granskningar, artiklar, eller mer i tiden närliggande saker. Det paradoxala är ju att man ofta är nöjd, för man tycker att man lyckats förklara det så bra. Ibland ger man intrycket att vara smart, men tyvärr är det långtifrån så enkelt. Möjligen annorlunda tankebanor, men långt ifrån exklusivitet.
Därför är det med stora förbehåll jag påstår att jag gav en ganska bra, om än klart teknisk, presentation av integration av Sakai i UUSP idag. Någon gång till jul kan man förmodligen båda lägga upp egna kurssidor och göra quiz för att tämjas i portalens mörka makter.
1 kommentar:
Bloggen är väl då snarare ett exempel på den där kryptiska poetiska förmågan, som jag besitter i så oerhört mycket högre grad.
Men den har jag ju å andra sidan - som nästan den enda av mina talanger, för övrigt - drillat sedan mycket låg ålder.
Skicka en kommentar