Nothing but blue skies

(inlett under kårfullmäktige, andra halvan, som även den varade praktiskt taget till midnatt, fortsatt dygnet efter)

Ibland händer saker plötsligt. Världens bästa kanin hoppade ur hinkar och jagade honor i helgen. Igår var han hängig och låg mest stilla. Imorse dog han. Nio roliga år. Man kan filosofera kring vad han var, men han lyckades definitivt skänka mig glädje, samtalsämnen och ett antal andra saker. Så blott som ett mönster man vant sig vid (jämför Datas definition av vän) är det ändå något man kan sakna djupt. Jag må kanske ha anknytningsproblem, men snarare avknytningsproblem (nu hävdar många att just skräcken för det senare leder till det förra, men identiskt är det nog inte). Tomheten kring många abrupta avbrott och missräkningsbesked, allt från tävlingar och valresultat till annat, kan uppvisa likheter. Jag kan bli lätt bedrövad när ett bekant träd har huggits ned, men förstora det där några tiopotenser. Då är vi ungefär här.

För här rör det sig om en förlorad personlighet som jag interagerade med mycket regelbundet. Nota bene: personlighet, med undvikande att ta ställning till person. En misslyckad tävling som man sett fram emot kan ge en miniexistentiell kris, ett ifrågasättande av vad jag är (återigen ser vi hur jag definierar mig själv), men aldrig ett ifrågasättande av att jag är och kommer att vara. Att i tomhet, saknad och förändrade vanor samtidigt möta den större frågan, att livet inte alls går vidare, utan att livet tvärtom tar slut, är inte vägen till att bagatellisera, internalisera och just gå vidare. Lägg därtill att bygga ihop vettiga föreställningar om rättighetssubjekt och metafysik (eller i alla fall tro) och saker problematiseras än mer.

Man kan med lätthet anspela på film 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och, som sagt, 10. Någon B4 med en sångtextskopia finns inte. Men det finns förstås andra kaniner, som trots allt uppvisar en del likheter. De likheterna kommer man nu att se i ett lite annat ljus och kanske kan man få en koppling som är just där på gränsen mellan personlig relation och detaljvana med dem också. Och så säkerhetsbälten i stolar som saknat det.

Vad som hände på kårfullmäktige? Det gick mest åt helvete, men jag bryr mig inte. Har en del annat att ta i rörande sådant också, men kan inte påstå att någon motivation är på topp.

---

Rubba inte mina plumpa livscirklar

Vi blir till gräs och miljöpartisterna röker gräset.