Ett nostalgiäventyr

(ty odyssé är för svårt för en svensk biopublik)

Det har varit kårfullmäktige. Maktfullkomlighet hade fått ett rum och detta rum var Häggsalen på Ångström. Jag noterade en stor pekskärm i entrén, som inte observerats av mig tidigare. Det tyder på att det är länge sedan jag använde mitt HÖRS-kort, eller att jag gått i sockerbristdvala när jag väl lunkat dit. Tanken att slå på post-17-ventilationen hade inte slagit verkställande parter, vilket klart kan ses som en nackdel. Även om jag gillar min IMO-hatt åkte den därför av. Ett drygt trettiotal fullmäktigeledamöter kan faktiskt värma upp en sal markant. Jag saknar Siegbahn...

I alla fall pratade vi verksamhetsplan, till slut. Innan dess hade vi pratat budget med viss koppling till verksamhetsplanen. Mest av allt hade vi pratat ting av diffust värde och syfte, då mötet började 18.30 och budgetbehandlingen möjligen inleddes kring 22. Den sista halvtimmen före 24 handlade om hur hemskt det är att besöka ovan nämnda campusområde.

Överlag var väl mötet ganska bra. Veckan har annars ägnats åt bland annat att inse att håret flängde runt och dolde en projektoryta, att partiella differentialekvationer bara delvis är min grej, att single-nearest-neighbor är en hyfsat klumpig metod...och diverse annat.

Dell segar och gör mig synnerligen sur. Frågan är dock vilket system jag möjligen skall beställa i stället. Att blott deklarera att jag är sur känns ändå lite vagt. Lite vaga deklarationer om tingens tillstånd hör ändå den här tiden till, men om man nu nödvändigtvis skall göra det två dussin gånger är kanske mer tveksamt.