Bollhav

Min todolista har en jojokaraktär, men en del betas i alla fall av. Ikväll händer ännu mer av detta. Dock slår jag nu slag i saken och ringer BBB för att klaga. Jag har innan dess förvånats över ytterst dålig ljudåtergivning i ett mobilsamtal, plus vad jag uppfattade som lagg. Jag får studera vilken telefon vederbörande kan tänkas ha. Min egen är förstås perfekt.

Somliga anför Europadomstolens utslag som ett tecken på att kårobligatoriet inte bryter mot den negativa föreningsfriheten. Jag går glatt på hörsägen, men att anföra folkhögskolorna som argument för att man inte i praktiken är tvingad är intressant. Däremot är det också ironiskt när man också talar om hur kårobligatoriefrågan skulle ha skrattats ut då den inte är på samma nivå som dödsstraff och tortyr. Att åtskilliga domar, där svenska staten förlorat, har sin upprinnelse i långsam handläggning av självdeklarationer och överklaganden kring dessa, är en annan sak...

Man kan ju också fråga sig om intrånget i den negativa föreningsfriheten (vilket jag vidhåller att tycka att det borde vara, oavsett vad det är juridiskt) är värt ens 1500 mer i studiemedel i månaden. För det är ju faktiskt inte dödsstraff och tortyr kåren kämpar mot heller.

Studentkommunsargumentet förefaller också tröttande, då jag givetvis skulle ifrågasätta kommunens självstyrelserätt när den kommer ned på 7-12 % valdeltagande. Björkblom gör det glatt ändå. Själv tycker jag dock att kommunalt självstyre är trevligt, men man får alltid komma ihåg att det sker på bekostnad av nationell likabehandling. Detsamma gäller i någon mening kåren, en verklig studentmedverkan innebär ju i sig en "risk" för differentiering och segregering av utbildningar. Om det däremot handlar om att vara en garant för utbildningskvalitet genom agerande av motpart är större delen av verksamheten förfelad, metodiken olämplig, men orättviseproblemet mindre. Fast vem vill säga att man är en billig internrevisor när man kan leka kommunalpolitiker?