Aspirationernas krets

Idag har man så avslutat en kurs i beräkningsvetenskap. Jag hade redan innan gjort något högst extraordinärt i form av att räkna igenom en tenta utan att skriva den, med lösningarna nästan nedskrivna på papper, fast givetvis inte likadant som om jag verkligen hade räknat den. Att skriva en tenta utanför tentatid är trots allt nästan brottsligt. Däremot redovisades sagda verk idag under en 2 timmar lång seans (dock med kvartar i båda passen, för en gångs skull, något som annars brukar ätas upp). Studenterna var andäktiga och ställde kloka frågor, men verkade kanske i majoritet lite mer ointresserade av de uppgifter som kan leda till femma.

Däremot såg man vissa aspirationer under det första passet, som man också hade tagit över från kursansvarig. Man skulle alltså ta uppgifter och handleda en grupp som man aldrig haft tidigare och mycket möjligt aldrig skall ha igen. Ändå skaffade man sig uppfattningar om personerna och just aspirationstendenser som man kunde se som en nidbild av sig själv. Det är intressant och jag lär aldrig få veta hur rätt jag har när jag får den känslan.

Dessutom har Limerick under kvällen stängt av sig oroväckande ett otal gånger. Slutligen insåg jag möjligen att det kunde kopplas till förekomsten av nycklar och en W880i på den stol som Limerick sedan stod på. Vi har alltså förmodligen två exponerade potentialer någonstans på maskinens yta och metalliska föremål som benäget förenade dessa. Trots denna mer attraktiva förklaring än den jag tidigare funderade på (kondensatorer och spänningsfall) är det irriterande att Montevina är rejält försenad. Jag undrar då vilken arkitektur det egentligen blir på E6500 (och jag menar inte en *fire av något slag). Sedan är fråga om den skall heta Penny, Penni, Pennie, Perrin eller kanske då Amanda (eller t.o.m. Grayson).