Smutsat ned händerna

Jag har rapporterat in resultat för exakt 42 studenter, eller framstegat dem åtminstone. Det kanske jag redan har skrivit, i så fall skriver jag det igen.

Från undervisning begav man sig omedelbart till möte på ULL, eftersom det börjat en halvtimme tidigare. Knak, knak säger cykeln. Knak, knak. Knak, knak. Sedan kabrak kabrak. Kedja igen. Den verkade ha hamnat på insidan av växelkransen (eller vad det nu heter, begär inte att jag skall vara teknisk bara för att jag har en civilingenjörsexamen).

Därför begav jag mig lite glidåkande (denna gång med fungerande handbroms) till reparation. Vem vill smutsa ned händerna själv? Kedjan är enkelt flyttad på plats genom att skruva loss hjulet. Tyvärr ser man vid smörjning att kedjelåset gått av. Jag får köpa nytt lås för 15 kr och själva kedjepåsättandet fick jag gratis, då de inte hade tid att åtgärda mitt egentliga problem inom rimlig tid (utlovad tid 16, men jag visste ju att konstfum skulle pågå 15-17!).

Nu visade det sig att jag hade enorma problem att få loss det befintliga kedjelåsets kvarvarande del utan verktyg. Jag fick till slut ge upp det projektet och i stället sätta mig på Ekonomikum efter att ha tvättat och tvättat och tvättat, men inte fick det smutsen att gå bort! Inte på riktigt!

Så var det konstfum i fem timmar, snarare än två. Jag är delvis medskyldig, men delvis högst oskyldig. Vissa epitet och karakteristiker, om än i debattens hetta, betackar jag mig också för. En rätt trist tillställning på det hela taget. Men vi lät i alla fall bli att höja avgiften ytterligare, vilket tydligen är höjden av radikalism. Att tänka sig att propagandaorganet skulle gå i en tydlig riktning mot ekonomisk självständighett var dock tydligen lite väl magstarkt. Inte direkt så man brinner av lust att ta tag i TNDR i alla fall. Snarare tvärtom. Organet är å andra sidan lite småviktigt, relativt sett.

Lite intern borgerlig konferens utanför Ekonomikum också, innan man skulle försöka hembringa cykeln för egen maskin. Problemet var alltså att kedjelåset innehöll en halvlänk som kunde rotera fritt och haka i kransar, växelvajrar och det ena med det tredje. Trampa på, trampa på, annars har du långan väg att gå. Vid Hydro blev dock just det utfallet.

Jag hade nämligen hoppats lite stilla att detta slitage skulle få det gamla låset att braka helt, så att det sedan skulle gå enkelt att sätta det nya på plats. Denna plan lyckades. Låset brakade. Jag satte dit det nya, efter rätt begränsad ansträngning. Sedan insåg jag att jag just hade låst kedjan, utan att trä den på kransen, vilket ju hade varit enormt mycket enklare i det olåsta tillståndet. Vissa mer eller mindre tappra försök gjordes, men något lyckat påträdande kunde man inte direkt påstå erhölls. Återstod alltså att gå i alla fall 3 km.

Det är alltså rätt dumt att optimera det lokala problemet (få fast kedjelås) utan att se till vad den lösningen är en del i. Om helheten är ohjälpligt trasig och insikt saknas om det är det kanske insikten, och inte de lokala lösningarna, man borde fokusera på. Å andra sidan hade jag kanske inte kunnat trä på kedjan ens utan kedjelås. I så fall kunde jag ju lika så gott visa att jag minsann åtminstone kunde sätta fast ett kedjelås på ett betryggande och i allt korrekt sätt. Vem som nu blir gladare av det... Men det vore ju i alla fall kul om man hade dokumenterat "du är en baddare på att sätta dit kedjelås" (CV: x hundra poäng med högsta betyg och så totalt några timmars eget cykelmek, med högst varierande utfall, under ett totalt tidsspann av i grunden lika många år).

Behövde åka ut bilburet också för att komma åt en snäll Acrobat-installation och min bankdosa för nödvändiga transaktioner. Jag hittade i alla fall den senare, på Ett Bra Ställe.

Imorgon skall jag ha så roligt att jag skall bläddra igenom många hundra sidor till. Det är lagom interaktivt. Nikotikotintiralla och jag.