Känd från webb-TV

Ett kårval är slutligen över, med personröster till mig som motsvarade hälften av dåvarande partis röster totalt förra året. Eller inte riktigt över, i ett litet hörn av Uppsalas studentliv kämpar ett gäng förhandlare tappert mot glömskan. Jag berättar när jag lyckats hitta på suff-ix åt dem allihop. Exakt hur djupa förvecklingarna blir och är varken vet jag eller bör jag kanske skriva här just nu. Det går väl som det vill.

I ett annat hörn av landet och "studentrörelsen" åt jag isglass i lördags, för att sedan skriva motionssvar på bandloop. Det var odelat roligt, förutom somliga åsikter. Men de blev också tillräckligt bra i enskilda detaljer för att man med glädje skall (fortsätta) försvara dem. Mindre åsiktsmässiga aspekter förtjänar en massa eftertanke, särskilt i relation till ovan nämnda förhandlingar, men man kan väl inte reda ut allt på en gång. Att bortförklara observationer som outliers eller oförklarliga är alltid den lates metod (nu råkar jag vara lat, men man kan ju inte göra det till ett helt konsekvent drag). Oväntat som tillfälle i alla fall.

I övrigt kan jag konstatera att min koppling till Linköping handlar om mer än ett fädernesarv. LiU har nämligen den goda smaken att annonsera i tunnelbanan med ett färgschema som påminner om vad jag brukar kunna välja (möjligtvis låg deras lite närmare T-Mobile-intrång) och om man tittade noga på de tavelsnapshots som utgjorde bakgrunden kunde man notera en gnutta semantik (semantisk indelning av substantiv, bl.a. animat och uppräknelig), grammatik (trädbaserad med NP/VP) och vad som ytligt såg ut att kunna vara en pyrimidin (affischen trunkerade bilden något och så kom tunnelbanan). Men, öh, molekylär bioteknik och språkteknologi kombinerat läser man ju i Uppsala? Ju?! Jag är förbluffad.

Undrar om man borde inrätta en formell post för kårens andlige ledare. Övriga hyresgäster i Ubbo-huset duger inte. Så är det vår och jag har sent om sider tagit intryck av sedvänjan att bära hatt. Bärnstenssmycken nästa, så kan jag se mig själv i spegeln. Andra analoger var klart mer skrämmande. Man talade väl nästan med dem ändå.

(och, ja, länken, visst är GP-tröjan härlig? De hade allsång runt det bordet också... och så är jag med, som sagt.)