Världen i Uppsala(doktorand)perspektiv

Uppsala studentkår tryckte i tidernas begynnelse upp på tok för många exemplar av "Världen i Uppsalaperspektiv", som är någon form av historik över kåren, Uppsala och, tja, världen.

Vad gör man då när man har dessa som restexemplar? Att dela ut ex som tack till kårfumledamöter är ett steg. Att anordna en endagskonferens om karriärmöjligheter, trakasserier och kön, är en annan. Då kan man ju pracka på talarna bokex i vackra rosa små paket.

Sagt och gjort, Doktorand -08 hade därmed ett slags existensberättigande. Jag besökte sagda arrangemang, kände SF-fot och nynnade på musikalvisor om försupna värdshusvärdar. Glädjande nog var rektor, som inledde, lågvattenmärket. Han lyckades dessutom blanda ihop befattningsutredningens och resursutredningens betänkandenamn. (De är ju inte så oerhört fantasifulla någotdera.)

HomO var glad över att vad dokument om mänskliga rättigheter egentligen omfattar alltid tolkas i ljuset av rådande Zeitgeist. Man kan hålla med, men man kan också tycka att de då är värdelösa. Om vi kan tidsrelativisera bör vi kunna kulturrelativisera, eller kanske hellre lägga till något krav på strikt ökande... och det kan vi ju inte heller. Vi omvärderar trots allt viss yttrandefrihet och säger att den är försumbar mot en del annat. Jag tycker för övrigt att alla brott som kränker andra individer är ett hot mot vår civilisations fundament, inte bara de som kränker en medlem av en utpekad grupp (han menade att ett brott mot medlemmar av sådana var både mot individen och samhället, men om han inte enbart ville påpeka att våldsbrott faller under allmänt åtal håller jag alltså inte med). Brottsbalken är ingen regelbok enligt vilken man följer spelets regler så länge man tar sitt straff. Vad som är en utredning förblev också höljt i visst dunkel (även om en senare programpunkt klargjorde). En nyckelordsextraktion hade i alla fall fångat namnet "Zaremba" ur hans manus.

Det bästa föredraget hölls antagligen på eftermiddagen, utan datorprojektor, med en overhead-dito med vissa härliga linsproblem -- och ett långt avstånd som belyste mina störningar i suboptimalt ljus tillsammans med projektorns. Dessutom var Eva Lundgren ett fundament, i normaliseringshänseende. Trots, eller tack vare, allt detta var det intressant och relevant.

Jag lyckades för övrigt, ända fram till ett totalt närpasserande, förmå en arrangör att inte känna igen mig, enkom tack vare hårfördelningsvariationer. Om hon verkligen undrat huruvida jag dykt upp vet jag inte. Å andra sidan var min kategori av deltagare, "vanlig" doktorand av mer hanligt kön, ovanlig, sådär 15 mot 50 kvinnliga, i övrigt löst folk med en eller annan post åt (höger eller) vänster.

TNDR-postbesättningsproblematiken har behandlats igen. Jag borde ha pratat mer med sekreteraren, men jag var väl lite trött. På lunchen kom jag att tala med kemist med SDok-erfarenhet och några farmaceuter. Emuleringen var väl inte komplett, men den fick duga. Kalmars sal är nästan lika olämplig i egenskap av lunchlokal som den är som kårfullmäktigerum.