My Punic little wars

Idag var det alltså kårfullmäktige igen, efter betydligt mer roande möten om möjliga studentprojekt inom MALDI-IMS, och även om vår (institutionens) organisering. Vissa besked diskuterades med de närmast sörjande. Lite förvånad är man ändå.

Nåväl, anledningen till inlägget är mer att fundera över varför den idag granskande jämställdhetsgruppen upplevdes titta åt mitt håll även när jag inte talade. Förmodligen kommer här snart en svidande minspelsanalys. Jag vill därför bara deklarera att när öppna och mycket mindre diskreta deklarationer om högaktningsfullt skitande i den andra halvans åsikter har förekommit, kan något indiskret ignorans mot mötesformen rimligen få tolereras (i alla fall så länge företrädarna för indirekt sagda partier är i princip desamma).

En diskussion förekom även kring antal presidialer. En motionärs åsikt hade en bakgrund, men yrkandet bestod endast i att i stadgan lämna utrymme för en större variation i antal. När nuvarande stadga tillåter en sänkning kan man nästan hävda symmetriskäl för att även tillåta en höjning. Men, se, här kommer det klara argumentet: "partierns förhandlare ser enbart till partiernas bästa, på klar bekostnad av kårens allmänna dito om konflikten uppstår, så därför måste vi i största möjliga mån begränsa deras möjlighet att agera". Om detta är status quo borde man rimligen motionera om ett presidentvalsförfarande och tvinga fram ett tvåpartisystem. Det är ju ett så totalt underkännande av den parlamentariska kompromissen som metod som man kan tänka sig. Det var förvisso också från ett parti som (nära på) konsekvent i sina svar i teorin inte motsätter sig dem, utan bara invänder om praktiska brister, för att sedan avslå, i stället för att föreslå ändringar.

Och, ja, ursprunget för argumentationen sammanfaller med vilka som kan finna det roande att rita streck, eller blommor, på valsedlar. Om jag då drar på mungiporna och skrattar lite ofta må det vara hänt.

(Fullmäktige ger en betydligt sämre smak i munnen än andra möten jag nyligen har skrivit om. Jag kan bara vara glad att förmötena med presidiet märkligt nog har varit mindre konflikttyngda, eller är det för att vi alla, eller alla andra, har trippat på tå?)

Och, ja, GS avslutar med att klaga på upphandlingen av fika, så jag förde in ett snabbt citat av Cato den äldre, för att öka sällskapets akademisering. Det tänker jag heller inte ursäkta.

Ett snabbt ULL-besök efteråt pekar på ett kapitalt problem, men även att några handelsrättare verkar använda min kod. Lycka!