Heltalsaritmetik

För sju år sedan besjöng jag Karl den store (på folkspråk), lagade för hård potatisgratäng på lärares inrådan, fick veta mitt första biologiolympiadsresultat (på den tiden då man tyckte att femtonde bäst i landet var bra...) och blev trakasserad av Joel. Jag såg någon SF-manga också, innan jag åkte hem till Sollentuna. Det är möjligt att det regnade, eller så var det bara mörkt och otrevligt. Halvan i det lilla båset var däremot trevlig, tror jag. Om jag skall vara ärlig blir jag nämligen osäker på om jag hade hunnit få det till slut fungerande moderkortet vid det laget. Köp aldrig ett begagnat MSI-694D A?I?R?, inte riktigt för att jag vet vad man skulle med ett PIII-dual-kort nu.

Jag vet i alla fall att jag några veckor senare medvetet tillfälligt bytte färgschema bort från den variant av Ros som jag i princip körde från Win 95 (efter likartat under senare tiden med 3.1!) till 2000 på, eh, två maskiner. Tilläggas bör förstås också att min färgton i Aero Glass är rätt snarlik.

Strax efter min sextonårsdag gjorde jag mig av med skägget också.

Nu upprepar sig inte historien, men oavsett klassen av geometri är det alltid kul att dra paralleller. Det är något märkligt med hur oerhört starkt jag känner för den där femtonåringen, som inte hade varit med i en enda programmeringstävling, men det visste han knappt. Han visste bara att han ville. Om väldigt många saker tyckte han ungefär som nu. Och hans största bryderi var en logg som bara svällde.

Det lär mig säkert någonting, men det behövs nog en doktorsgrad i beräkningsgenetik (oavsett vad det råkar stå på papperet) för att begripa sig på vad. Jag gör det som jag sa, jag vet jag gör det bra. Var detta vad jag ville ha?